Tom och Henrik vann J-WRC i Rally Finland och nya ledare, Tänak på väg mot WRC-guld, RX-Kristoffersson på pallen. B-förare Linus snabb i Herrljunga, Bäckmans sexa och nia i TCR och tungt för Hansens i Kanada

Erkänner direkt att detta varit en dj-ulsk helg på grund av Rally Finland och fortfarande har inte pulsen gått ner i normalläge från varvstoppet som gällt från fredag förmiddag. Allt beroende på två personer och i tur och ordning då, Tom Kristensson och Dennis Rådström. Dennis och hela Värmland må förlåta mig, men blod är tjockare än vatten och när Tom och jag är medlemmar i samma klubb är det ändå för honom mitt hjärta klappar allra fortast. Betyder så klart inte utan att där finns plats även för Dennis och när jag såg hans saknade tid på SS21 fick jag en klump i halsen. Så nära och plötsligt var allting dj-ligt långt bort

Nu gjorde Tom det få trodde vara möjligt, gick och vann Junior-VM-klassen i klassiska WRC Neste Rally Finland. En seger som också innebär ny VM-ledning inför finalen i WRC Rally Wales GB om drygt två månader.  Dessutom mycket imponerande på vilket sätt han och Henrik Appelskog genomförde ett av de allra tuffaste och mest prestigefyllda VM-rallyna genom att gå upp i topp på SS2 och sedan aldrig släppa greppet. Trots häftiga attacker från då Rådström och Johan Johansson men även spanjoren Jan Solans som ledde VM-serien inför Finland. Hörbyföraren lät sig inte bekommas utan levde upp till smeknamnet ”Consistent-Kristensson”. Följde sin i förväg uppgjorda ”game plan” där han medvetet slog av när det blev för ”rough road” vilket i slutändan gav åtta sträcksegrar och lika många bonuspoäng plus de 25 poängen för segern.

– Helt galet att få vinna en sådan här legendarisk tävling, jublade Tom.

– Just nu är jag sjukt glad!

Att det inte var någon lätt seger med både Rådström och Solans flåsande i häcken på Fiesta #72 erkände Tom men var samtidigt extremt nöjd med sin problemfria Finlandsresa.

– Grymma och väldigt snabba vägar men som delvis blev väldigt spåriga när vi körde andra gången. Men allting har flutit på och någon riktigt kris har vi inte heller haft.

– Har istället försökt köra lite försiktigt när jag sett stora stenar och annat som som skulle kunna ställa till det. Detta tillsammans med inga misstag har gjort att rallyt fungerat helt perfekt för oss!  

Allltid lätt att glömma bort hur viktig kartläsaren är i en sådan här framgång. Utan perfekta noter från Appelskog så hade aldrig Tom klarat sig utan att en enda gång sätta ett Pirelli-hjul fel, så enkelt är det. Problem fick Solans som råkade ut för servohaveri under lördagen och tappade på detta 49 sekunder. Tid han sedan inte lyckades köra in utan fick nu se sig slagen av den skånsk-östötska kombon med nästan en och en halv minut. Ändå tog spanjoren fem sträcksegrar, lika många som Rådström vilket inenbär att båda fortfarande delar på titeln ”mesta sträcksegrare” och nu är duon uppe i 24 SS-vinster. 

Extremt bittert för Dennis och Johan som höll en stabil andra plats, runt halvminuten upp till Tom och minuten ner till trean Solans. Men än en gång grinade oturen paret rätt i ansiktet när man åkte av vägen med tre sträckor kvar. Ingen dramatisk avåkning, ett tilltufsat framhjul lite bucklor på sidan men dessvärre även knäckt kylare, ”game over”. Utan att ens försöka mig att förstå känslan hos de två, så räcker det att titta på bilden ute från oturssträckan. Sällan har ordspråket ”en bild säger mer än tusen ord” varit så tydlig som på denna. Därmed lämnades fältet fritt för Solans att bli tvåa trots sina tidigare problem.

Det som ändå gav seger för ”SMK Hörbys fines´t” tror jag var Toms nästan maniska mantra att ständigt hålla sig till sin uppgjorda plan. Att aldrig snegla på konkurrenterna och sedan beroende på hur dom körde, öka eller slå av på tempot. Istället kör Tom som han bestämt och bryr sig sedan  inte om resten. En taktik som också innebär att det kan bli en mellanskånsk världsmästare i rally 2019.  Det som gör finalen ännu mer spännande är att det i Wales delas ut dubbla poäng, alltså totalt 94 poäng kvar att köra om. Inför Wales står Tom på 95 poäng, Solans på 94 och Rådström på 61. Så trots Toms resultatrad 1-2-3-1 är fortfarande VM-serien en helt öppen affär även om en hel del talar för att det blir skånsk eller spansk vinnare av J-WRC 2019. Men Rådström ska absolut inte räknas bort om jag räknat rätt förstås,  även om en hel del puzzelbitar måste falla rätt för att VM-titeln ska hamna i Värmland. I princip måste både Tom och Solans köra bort sig (alltså noll poäng) samtidig som Dennis och Johan inte kan bli sämre än trea plus att man då även behöver vinna minst sex sträckor. Onekligen en tuff uppgift, men inte helt omöjlig.

Känner att jag fortfarande är lite skakig i både armar och fingrar efter den här helgen. Bara tanken att lilla SMK Hörby har en förare som inte bara vinner en ikon-tävling som Rally Finland utan även leder ”Världsmästerskapet” är för mig så svindlande att jag inte riktig kan beskriva den. Förr om åren har vi i klubben jublat i kapp med medlemmar som tagit SM-poäng eller vunnit DM-medaljer, mer den värld där SMK Hörby normalt har funnits sedan starten 1960. Att nu plötsligt kanske börja hantera ett VM-guld är eller borde vara, lika långt ifrån verkligheten som att landsätta en Opel Rally Kadett på månen… 

Toms stora mentor Christer ”Krabba” Håkansson meddelade mig att han sakande någon att gråta glädjetårar med som vi gjorde vid första segern i målhanget i Rally Sweden, men detta löste jag på annat vis 

–Bara lugn Krabba, detta skötte jag framför wrc.com och ”split-times skärmen”. 

Men tack för denna helvetes-helgen,Tom och Henrik, nu dröjer det två månader till nästa gång pulsen och hjärtat ska gå på varvstopp igen. Just när jag trodde jag hade känslorna under kontroll kom en film från prisceremonin via Mats Andersson, då gick det åt h-e igen. Tom och Henrik överst på pallen plus en svensk flagga som hissas till tonerna av ”Du gamla du fria”, värre kan det bara inte bli, fram med näsduken igen!  

*

Nu vågar till och med jag nästan utse Ott Tänak till vinnare av WRC 2019. Inte bara för att han återigen vann utan mer för på vilket sätt han och Martin Järveoja vann. Detta då VM-ledaren har spårat mest hela tiden vilket Sebastien  Ogier under många år förklarat är en omöjlig position om man ska vinna rallyn. Nu kan nog inte Tänak franska eller så struntar han i vilket och bara kör på. Hade en liten svacka där Jari-Matti Latvala gick upp i ledning men stenen på SS14 återbördade ordningen som sedan Tänak aldrig släppte. För att riktigt gnugga in i resten av gänget vem som är världens för närvarande bästa förare, så vann även Tänak power stage med fem extra poäng som tack.

Esapekka Lappi/Janne Ferm gjorde vad jag absolut inte trodde, utmanade faktiskt Tänak och var bara 25 sekunder efter i mål. Därmed tror jag att Lappis framtid är säkrad hos Citroën. Om det blivit ett nytt bakslag så hade nog isen börjat knaka under finnen som tidigare mest gnällt över att hans C3 WRC inte velat riktigt som han, som orsak till uteblivna framgångar. Nu hade han fått ingenjörerna att låta honom prova en ”nygammal” diff” vilket uppenbarligen gjorde underverk med bilen.

Latvala slutar trea men frågan är om han inte kunnat vinna om det inte hade varit för stenen på SS14, jag tror faktist detta. Nu gjorde han ändå årets insats och var då bara 7,6 sekunder efter Lappi. Hans date med stenen kostade 14 sekunder och då troligen minst andra platsen. Även Andreas Mikkelsen/Anders Jaeger kan se tillbaka på helgen med tillfredställelse. Fyra och bästa Hyundai måste ändå vara lite positivt i Andrea Adamos ögon för en fortsättning även 2020. Sebastien Ogier som femma har fört en väldigt anonym tillvaro och nu ska det nog mycket till för att han ska kunna ta ett nytt guld. Fick visserligen två bonuspoäng men avståndet till Tänak utökades inför Rally Deutschland om drygt  två veckor. 

Vissa skrek som stuckna grisar på olika kommentarsfält när inhoppande Hyundai-föraren Craig Breen”frivilligt”  tog 20 straffsekunder för att släppa förbi Thierry Neuville som därmed blev sexa. Förstår inte riktigt varför detta skulle kritiseras, då rally på VM-nivå är både en miljonrullning och lagsport. Att  då som Breen ge en bättre placerad teamkompis ett i slutändan kanske guldavgörande extra poäng, är inte bara förståeligt utan även helt rätt. Hur skulle Adamo förklara för koreanerna som betalar kalaset, om det efter finalen i Australien visat sig att Neuville missat guldet på grund av just det poäng Breen istället tog?

M-Sport Ford vill nog allra helst glömma hela Finlandsdsresan. Gus Greensmith bröt efter avåkning medan Teemu Sunninen aldrig kom upp i den form som många, inklusive jag trodde skulle bära upp till pallen.  Kris Meeke har verkligen inget flyt och bröt rallyt två gånger och sista gången definitivt. Med detta ser det inte allt för ljust ut för ”The Ulsterman” när det blir dags för ny kontraktskrivning på Tommi Mäkinens kontor.

*

WRC2 Pro blev en enda lång uppvisning av ”underbarnet” Kalle Rovanperä som gav nya Skoda Fabia R5 EVO första VM-segern. Nia totalt och redan nu vågar jag utnämna Kalle till årets första världsmästare i rally.

I WRC 2 stod Johan Kristoffersson/Stig Rune Skjaermoen för en gedigen kämpainsats och slutade trea i sitt livs första Rally Finland. Precis som Tom höll sig Johan till den uppgjorda planen vilket han menade ibland blev lite frustrerande.

– Jag hade gärna kört lite fortare än vår plan, men det föll sig ändå lite naturligt att det inte gick, berättar en jublande glad Johan.

– Vägarna var så tuffa, med mycket spår och stenar, att vi helt enkelt inte kunde åka fortare.

Sista dagarna tog dock Volkswagen Dealer Team Bauhuas-föraren ut svängarna och ökade tempot och matchade bitvis ettan Nikolay Gryazin och tvåan Jari Huttunen. Nu har Johan också ett bra tempo i kroppen inför den viktiga SM-tävlingen i Kolsva menar teamchef och pappa Tommy som först var tveksam till att starta i helgen.

– Med facit i hand så blev det mycket bra, som ett rejält träningsläger med många mil i kroppen, berömmer Tommy.

Den ursnabbe fransmannen Pierre-Louis Loubet fick erfara att Finland gärna biter tillbaka och på slutet av lördagsetappen bar Skodan till skogs. Startade om och kom i mål som fyra med viktiga WRC2-poäng som belöning. Placeringen efter plockades av Henning Solberg/Ilka Minor. Detta medan min vinnare Emil Lindholm bivis körde mer i diket än på vägen och fick därför nöja sig med att bli sjua av de åtta som kom mål.

*

Ida Lidebjer-Granberg kom även hon i mål med sin finske chaufför Kari Hytönen och detta som elva i klassen RC4. Samma klass där Tom Kristensson namn stod överst i resultatlistan. En som inte kom i mål var Patrik Flodin/Göran Bergsten som gjorde lite av en nostalgitripp och comeback i Rally Finland. Men det ville sig inte alls för ”Ilsbo-Expressen” som först fick punktering på sin Max RPM-Skoda  och sedan soppatorsk efter missuppfattning från servicefolket på lördagen. Slutligen satte en tappad bult till bakvagnen på transportsträckan ut till SS21 stopp för nostalgitrippen.  

–  Ändå tur i oturen att det hände i en korsning på transporten. Bulten är helt borta så vi tappade hjulupphängningen i 30 km i timmen. Det kunde lika gärna hänt i 160 km inne på sträckan. Ingenting är trasigt, men vi hittar inte bulten, konstaterade en besviken Flodin.

Nu ser han istället framemot Kolsvarundan där han har en SM-ledning att försvara.

– Var ändå fantastiskt kul att vara tillbaka i ett av värdens häftigaste och fränaste rallyn. Synd bara att vi inte hann få fler kilometer som vi behövt inför Kolsvarundan. 

*

Det blev Toyota-seger i ”2WD-klassen genom bröderna Hampus och Pontus Jakobsson i Kullingstrofén. Men ingen lättköpt sådan då R2-åkande William Binbach/Robin Hallman visade vilken duktig förare han är om han bara får lite ”stolpe in”. Nu skilde 11,8 sekunder mellan den betydligt vassare Toyotan mot hans Peugeot. Tufft bakåt då Stefan Alemalm/Calle Örberg bara var halvsekunden långsammare.  Om man ska berömma Binbach som sexa totalt vad ska man då göra med vinnaren i B-klassen och åttan totalt, Golf-föraren Linus Månsson/Carl Eriksson? Att nita dit erkänt snabbe hemmaföraren Lars Engström/Gunnar Flodén som slutade nia totalt och fyra bland A-förarna är respekt, stor respekt. Inte långt efter i både respekt och placering var tvåan i B, Victor Bergsander/Johan Strid vars Volvo 940 bara var tio sekunder efter Linus.

Bästa Appendix K-bil kördes av Jari Saarinen med John Stigh i högerstolen på Volvo 240:an, 23:a totalt. Tvåa här kom Vimmerbys Kjell Fransson/Daniel Mörn Edorsson som den här gången rastade sin vassa Renault Apine. Ett annat namn som kräver respekt är snabbaste C-föraren, Alexander Fogdeby/Dennis Norén som tog R2-Fiestan till klasseger och 31:a totalt av de 145 som kom i mål.

I VOC/GruppF gjorde Emil Andersson/Kim Rauseus upp med Andreas Hultström/Tom Törngren och där det blev värmländsk seger genom Andersson. Bara 2,1 sekunder skilde de båda Volvo-åkarna åt. I Ungdomsrally hade Emil Friman/Jörgen Samuelsson mest bråttom med Volvo 940:an Tvåa i mer udda ungdomsbilen en Peugeot 206 slutade hemmaföraren Melvin Bengtsson ned Joakim Bengtsson vid sin sida. Stark fyra och bästa skåning efter totaltvåan Jocke Grahn blev SMK Hörbys Karl-Johan och Lars-Johan Ingesson.

SMK Hörbys ambitiösa Sofia Sörensson tog ett träningspass inför Kolsvarundan med sin Mitsubishi och med Ola Sandberg som kartläsare. Elva i 4WD blev resultatet för duon. Sämre gick det för Hässleholms Josefin Ingvarsson med Hörby-kartisen Julia Thulin. Fick ge up tidigt med mekaniskt klydd på Toyotan. I samma klass A/B-Grupp E slutade Hässleholms familjen Lindfors, Gustav och Erik sjua.

*

Tyvärr lyckades inte Andreas Bäckman följa upp sin seger från i lördags på Oschersleben när TCR Europe var på besök. På söndagen blev det istället en nionde  plats med syster Jessica som sexa, båda i Hyundai. Vann idag gjorde Alex Morgan, Seat före Tom Coronel, Honda.  Efter helgen ligger Andreas på åttonde plats i sammandraget medan Jessica är lite längre ner som 17:e förare av de 33 so tagit poäng. Leder gör Josh Files och detta överlägset före nya tvåan Luca Engstler.

* 

Borta i Kanada och Trois Riviers körs World RX och där det inte alls gått VM-ledande bröderna Hansens väg. Inför kvällens finaler är Timmy bäst på en sjunde plats medan Kevin är bara tia. Bäst av de blågula är istället Anton Marklund som är fyra. Om det gått dåligt för svenskarna så har istället Niclas Grönholm haft bättre flyt och toppar poängligan inför finalen, Fem poäng efter ligger Andreas Bakkerud och så Timur Timerzyanov som trea. Finalerna sänds på TV10 med början klockan 22.00.
*

Ingen Motorbloggen måndag, fotouppdrag gör det hela omöjligt.

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson