Nässjö bjöd på ståndsmässigt rallyslut, Grøndal tvåa efter dramatik på slutet, Stugemo med solen i ögonen, Extreme E söker sig till "helvetet på jorden" och mer SM-tankar!

Blogg

Nässjö MK avslutade både ”grusåret” och Bilsport Rallycup högst ståndsmässigt med 70-års jubilerande ”Novemberskölden”. Över 160 startande och där 136 nådde slutmålet efter att ha kört de fem fina men höstblöta sträckorna.  Att hemmaföraren Johan Axelsson för dagen med Roger Åström i högerstolen på den vassa BMW M3:an lyckades vinna var absolut ingen större knall. Detta var femte totalsegern i ”Skölden” för Johan men den andra förhandsfavoriten, Vimmerbys Victor Karlsson/Thomas Gustavsson var inte långt efter.

Foto: Henrik Åkeson

Mellan BMW:n och Corollan skilde sju sekunder och där 5,6 försvann på allra sista sträckan. En seger med lite trist eftersmak då ryktet går att detta även var ”over and out” för vinnaren. Tvåan funderar istället på bilbyte och den fina Toyotan ligger ute till försäljning.

    Foto: Henrik Åkeson

    Bäst i B-klassen och dessutom trea totalt blev Kullings Christoffer Lund/Emmy Sandin, Volvo 940. 34,8 upp till Axelsson medan fyran Adrian Ring/Julia Thulin, Linköping respektive Hörby bara hade 0,8 sekunder till pallen. Ungefär lika mycket skilde sedan bakåt till tvåan i B-Grupp H och femma totalt, Andreas och Sofie Elfver från Gränna.

    Foto: Henrik Åkeson

     Måste lyfta fram Appendix K-vinnaren, tillika nia totalt Kjell Fransson/Ingela Karlsson från Vimmerby. Deras gula Renault Alpine var bara knappa minuten långsammare än Axelssons BMW. Bäst av de med standardbetonade bilar blev Daniel Suvala med SM-vinnande Calle Carlberg i den ”onotade” högerstolen på VOC-940:an. 21:a av över 130 bilar är imponerande av SMK Nyköpingsföraren. 

    Foto: Henrik Åkeson

    Som skåning måste jag lyfta fram Kristianstads Volvo-friskus Johan Kastenman/Johan Svensson som fick låna sambon Terese Lennartssons Opel Kadett. En debut med framhjulsdrift som dessutom fick med beröm godkänt, 26:a totalt och 10:e i klassen. Bäst i C-klasserna var Skillingaryds Joakim Blansch/Carl Eriksson genom att gå in på 18:e plats med sin Golf.

    Foto:Okänd

    Som vanligt lockade tävlingen mycket folk längs sträckorna men där det dessvärre också rådde lite ”hejsan svejsan-mentalitet” hos vissa. På Facebook snurrade en skrämmande bild där en större skara stod placerade bakom en ”Förbjuden publikplats-skylt”. Debatten gick också hög om förbilarna borde stannat och uppmärksammat åskådarna om deras högst olämpliga placering eller om detta inte ingår i deras ”jobb”? För mig är det sjävklart att en förbil stannar vid ett sådant här uppenbart farligt ställe, då dom faktiskt enligt regelverket ska betraktas som ”funktionärer” och inget annat. Andra menar precis tvärtom att det enda dom ska göra, är att meddela vid målet och sedan är det upp till tävlingsledningen att vidta åtgärder. Problemet är då att ett antal bilar kan  ha startat sträckan innan problemet löses och har man då otur kan en olycka redan ha inträffat. Nu var jag inte på plats själv, men ändå är det som vanligt att den numera allt vanligare  bristen på sunt förnuft även saknades i just den här kurvan. Kan också vara så att bilden ljuger lite och folket står tidigare än det farliga stället som skylten gäller…

    *

    Tyska ADMV Lausitz Rallye med stort norskt deltagande fick en dramatisk avslutning och där dåvarande rallytrean Anders Grøndal/Marius Fuglereud blev inblandad. Bara hundra meter före mål på sista sträckan rasade motorn på ledande Erik Cais Rally2 Fiesta och inte nog med det, brand uppstod i motorrummet. Ett faktum som gjorde att Grøndal självklart stannade och hjälpte till med sina handsläckare. Händelsen gjorde också att sträckan ströks vilket i sin tur innebar från årets SSR kände Matthias Kahle/Christian Doerr klassades som vinnare med sin nya EVO Skoda.

    Foto: Tommy Svensson

    Ingen ny erfarenhet för paret som nu vann för sjätte gången i Lauistz. Trots allt lite surt för Grøndal då Khale passerade på sträckan före och nu vann med futtiga 1,1 sekunds marginal. Än surare för Cais som gick upp i ledning på SS3 och därefter aldrig släppte förrän det uppstod ”eld i pannrummet, då över halvminuten före Kahle. Att detta var trion som dominerade är uppenbart då nya trean från Polen, Daniel Chwist/Kamel Heller var nästan fyra minuter bak med sin R5-Hyundai. Som sjua totalt placerade sig Svein Frustøl/Eirik Spilling Fiesta R5 och detta fem sekunder före Even Moan/Glenn Bjørnrud, Mitsubishi som vann sin klass NC1. Sämre gick det för Rune och Pål Kittelsen med Volvo 940 som var ett av 35 ekipage som inte nådde målet efter de elva grussträckorna. Rallyt var tufft och i mål kom bara 42 bilar, alltså bröt nästan halva startfältet…

    *

    Efter ett tämligen odramatiskt Liburna Rally Terra där en ”slow start” innebar målgång som 17:e bil för Lars Stugemo/Kalle Lexe. I säsongsavslutningen körde Sunnyside Experience-duon med en Hyundai i20R5 från italienska teamet HMI. Bortsett från djupdykning på andra sträckan (första på lördagen) genomförde svenskbilen en stabil resa och presterade hela tiden efter SS2 tider runt 15:e plats.

    Foto. Sunnyside Experience

    På tvåan tappade man tack vare solen i ögon och en backning nästan två minuter mot toppen, men man var i gott sällskap då över 40 ekipage även dom presterade tider i samma eller ännu sämre. Teoretiskt och med flyt även där så hade firma Stugemo & Lexe placerat sig precis utanför topp-10. Segrade gjorde Alberto Battistolli, Skoda före Paolo Andreucci,  även han körde tjeckiskt. I rallyt fanns även en klass ”Over 55” och där trängde sig Stugemo in som fyra av nio startande.

    *

    Av den nya offroad/elbil-serien Extreme E återstår bara den deltävling som flyttats från Sydamerika till England på grund av Covid-19. Då får vi också se e om Johan Kristoffersson/Molly Taylor blir historiska som vinnare av den allra första upplagan. Inför 2022 genomfördes på Sardinien, ”A Rookie test” där Klara Andersson, SMK Hörbys SM-vinnare i Rallycross var ende svensk bland de fyra uttagna. Övriga var Seth Quintero (USA), Tamara Molinaro (Italien) och norskan Hedda Hovås.

    Foto. Extreme E

    Av dessa är det bara Molinaro som redan fått grönt ljus av Rosberg X Racing medan resten väntar på sina besked. Hur kalendern kommer att se ut är inte klart i detalj men fortsatt är tanken att ha en världsomspännande serie. Förhoppningen är att Covid-19 ska ha släppt greppet om Sydamerika och då vill man gärna köra i Chile. Ett krav är att ha en hamn där seriens samlingspunkt, skeppet ST. Helena kan anlända. Detta ska paras ihop med lämpligt område för maximal action och i Chile kikar man på ”helvetet på jorden” eller Atacmaöknen, en av jordens absolut torraste platser. I vissa delar har det aldrig någonsin kommit en enda droppe regn, en tuff utmaning för Klara om hon nu blir en av de ”lyckligt” utvalda.

    *

    Inte helt överraskande fick jag en del återkopplingar på fredagens inlägg om Rally-SM och där ändå merparten delade uppfattningen att det blivit för spretigt i år med tre SM-serier och totalt 72 medaljörer. Men det fanns även andra som hade väldigt svårt att förstå varför det inte skulle var möjligt för alla som vill, att få lov att kämpa om SM-medaljer? Argumentet för detta var att det inte är plånbokens tjocklek som ska bestämma, utan även mindre bemedlade rallyåkare måste också få en chans att bli Svensk Mästare. För mig handlar det egentligen om att ett vägval måste göras, antingen värnar vi om rally som den folk/breddsport det är i dag och så har varit i massor av år och en väg där allas rätt att köra om SM prioriteras. Kanske till och med att det skruvas ner på kraven för arrangörerna så att ännu fler anser sig kunna (läs, ha ekonomi) köra Rally-SM. Finns då också  olika sätt att göra det billigare, till exempel  ”en-dagars-tävlingar”, plocka bort ”rek/egna noter” eller lätta på FIA/SM-krav vad gäller utrustning. Då inbillar jag mig att SM-tävlingar direkt skulle kunna fördubbla antalet startande mot idag. Dessutom med bonusen att nya talanger får lättare att visa hur snabba de är, även om deras sponsorkaka är liten. Foto: Tommy Svensson

    Om detta är vad vi ska ha så finns också en absolut risk att intresset från media som är direkt sammankopplat med intresse från samarbetspartners, minimeras. Kan så klart spela mindre roll eftersom det blir billigare att tävla och då behövs inte sponsorer på samma sätt. Med detta val har vi ett ”SM för alla” med stora startfält och är jag också säker på, stor livepublik. För övrigt får man nog räkna med att rally för en framtid på medias skuggsida, ändå kan jag som ”rallynörd” se något sympatiskt i detta att slå vakt om bredd före elit där baksidan av vägvalet blir en utanför de ”närmast sörjande”, väldigt anonym bredd.

    Foto: Tommy Svensson.

    Motsatsen är att ha det i Rally-SM som i stort sett alla andra sporter. Endast de bästa får vara med och slåss om medaljerna och dit man kvalificerar sig på olika sätt. I dessa sporter är det inte som med rally, att det betraktas som en mänsklig rättighet att få delta i SM. Med tanken på kvaltävlingar runt om i landet som ofta lyfts fram och kanske med enklare upplägg än i dag,  skulle allt sedan i slutändan avgöras med en status och mediafylld final, åtminstone i teorin skulle det vara så. Låt oss tänka åtta SM-kval från Boden i norr till Trelleborg i söder och med samma klasser som i dag. Efter detta gör de tio bästa i 4WD och 2WD upp om SM-medaljerna i en tajt final. Ett upplägg som kunde locka både publik, sponsorer, och inte minst media.

    Foto: Lena Gunnarsson

     Tycker även som alternativ att danskarnas ”Dansk Super Rally” är en ganska tilltalande konstruktion. Här får deltagarna poäng i respektive klasser och den som vid årets slut har flest poäng också blir ”DSR-vinnare”. Finns även de som tycker att vi helt borde följa ”FIA-tänk” och bara låta ”R-bilar” delta i SM, ungefär som det är internationellt. Ett ”fartgupp” i detta resonemang är att det i Sverige finns få R-bilar jämför med omvärlden. SM-tävlingar skulle om vi kikar på årets serie, innehålla någonstans runt 25-30 startande vilket är alldeles för få för att arrangörer skulle kunna hitta ekonomi på sin tävling. Om inte anmälningsavgifterna fördubblas så krävs minst en storsponsor till varje SM-tävling och sådana är som bekant en bristvara i det här landet, i alla fall  när det kommer till motorsport.  Finns många stenar att vända på och lika många som dessa, är åsikterna om SM-frågans ”slutgiltiga lösning”. Fick ett mail från en med djup förankring i rally både här hemma och utomlands, men som jag ändå låter vara anonym för ”husfridens skull”. Denne skrev:

    ” Hej Tommy. Jag har tittat tre år framåt och då har vi, förutom dagens klasser, 2WD el – 4WD el – 2WD hybrid –  4WD hybrid och naturligtvis 940 el och 940 hybrid. SBF kommer  också med stolthet meddela att man inte tänker införa 240/740 el och hybrid. Starka krafter jobbar även för SM för A-traktor, förstås med el och hybriddrift. Mopedbilar däremot får inte tävla pga all plast och miljöförorening vid brand. Vilken soppa man kokat ihop redan nu och ingen inom SBF verkar ha något ansvar heller!”

    Såklart var detta tillspetsat men trots detta, ett litet uns av verklighet kan ändå skönjas…

    Vill runda av detta med att det ändå är lite svårt att hugga i sten vad som blivit fel ett år som så hårt präglats av Covid-19. Någon balanserad tyckare menade att vi borde stoppa SM-säsongen 2021 i en gammal säck och istället se 2022 med mer positiva ögon vilket jag också håller med om. Även om det är många åsikter i frågan så ska ingen inbilla mig utan att både de som jobbar med Svenska Rallymästerskapen, arrangörer och övriga inblandade har annat än sportens bästa för sina ögon!

    *

    Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se.