Mothugg ang. "Circus Safari", 91-årige Zasada bröt på SS18, Neuville skänkte pengar till elefanter, DSR leds av Polo-Poulsen, ingen bra svenskhelg i WTCR, inte kul med bara 40 anmälda och Laxå fyller sista VOC-rutan!

Blogg

Börjar dagens Motorbloggen med en liten återblick gårdagen och WRC Safari Rally Kenya där jag förklarade min åsikt om den afrikanska delen av Rally-VM. Menade också att Jonas Kruse i grunden har rätt med åsikten att det ska finnas olika typ av rally i en VM-serie och att ”världens bästa förare måste kunna behärska allt”. Så här skrev Jonas som svar på mitt inlägg: Jag delar som ni förstår inte er uppfattning. Tycker inte det är en cirkus. Det var en i WRC som fastnade mitt i vägen, dråpligt förstås men det var ju faktiskt ett misstag, Gus som startade efter drog på torkarna i tid och såg vägen och klarade sig. Även bilen innan. Orättvisa förhållanden hur menar du där? Alltså är ju en klassiker som varit mycket tuffare än detta så varför ska inte Safari rallyt ingå i WRC?Min uppfattning är att merparten av förarna gillade utmaningen?”

Foto:Toyota Gazoo Racing

Jag däremot har lite svårt för rallyn där det mest handlar om att ha ”starkast bil kombinerat med mest tur i spårvalen” men så klart spelar även smarthet en avgörande roll om det ska bli målgång eller ”retirement”. Runt hörnet väntar ännu en tävling (den nionde av 12) liknande Safari, grekiska ”Acropolisrally” som om där inte skett något dramatiskt med bansträckningen sedan förr, lär bjuda på ännu mer ”hållfasthetstest”. Har full respekt för Jonas ståndpunkt i frågan och ska man gå på de över 40 ”Gilla-markeringarna” på Facebook så är jag helt överkörd i frågan, ändå vidhåller jag min åsikt. Finns även en del som styrker mig ytterligare, till exempel det klena intresset för ”supportklasserna” WRC2/3. En förare i WRC2, Martin Prokop som bröt och sex i anmälda i WRC3 där en var utanför Kenya, polacken Daniel Chwist. Dessutom skilde nästan två timmar mellan vinnaren Oskar Rai och femman i mål Aakif Virani. 

    Foto: Volkswagen Motorsport

    Jag menar ska det vara VM-status så borde ändå merparten av ordinarie tävlande i klasserna ha både ekonomiska/logistiska möjligheter att köra. 

    I går kom även ett rykte ut att Kenya skulle ha fått kontrakt med FIA/WRC-Promotorn för ytterligare fem år. President Kenyatta berättade detta men från motparten har ännu inte kommit någon form av bekräftelse. Måste nog ändå säga att jag är lite tvivlande på detta, fem år är väldigt lång tid i det här sammanhanget när dessutom FIA istället snackar om att ha ett mer rullande tävlingsschema än dagens. Något annat som talar emot ett fem år långt avtal är Sydafrikas uttalade intresse för få en WRC-tävling. Två sådana i Afrika är i min värld åtminstone ett för mycket. 

    En som gav Kruse stöd var ”rallygamängen” Bo Axelsson som dessutom själv kört ”Safari Classic Rally” tre gånger, två med Volvo 142S och en med Ford Escort. Att Bo med detta hyser kärlek till rallyt och dessutom vet vad han snackar om är svårt att komma runt. Han hittade även en öm punkt som är svår för mig att tackla, ”Sedan blir jag förvånad över Opelfantasten Tommys aversion mot Safari. Det är ju faktiskt ett VM-rallyn som en gång vunnits med en Opel, så det kan ju inte vara sååå dåliga vägar…”. Bo syftar på 1983 när Ari Vatanen/Terry Harryman tog en Opel Ascona 400 till seger och detta före två mer lämpade och  terränggående Audi Quattro körda av Hannu Mikkola och Michele Mouton. Sjävklart har en poäng men kanske inte som han menar när han skriver ”sååå dåliga vägar”. I mina ögon var det nämligen exakt det som gjorde att Opel vann eller som amerikanen säger, ” When the Going Gets Tough, the Tough Get Going”.

    Vill dessutom förklara att jag inte alls ogillar Safarirallyt och i min boksamling finns McKleins fantastiska ”kaffebordsbok” ”Safari Rally-50 years of the thoughest rally in the world”. En bok som jag plöjt igenom nästan från sida till sida och detta trots att den är skriven på engelska. Så för mig är det mer någon sorts hatkärlek det är frågan om… 

    *

    Foto: M-Sport Poland

    I går efterlyste jag Sobieslaw Zasada när 91-åringen inte fanns med varken i resultatlistan eller i listan över brutna efter sista sträckan. Senare på dagen kom så besked ”#36 Ford Fiesta Rally3- Suspension”. Ett bittert öde som veteranen inte var ensam om, tre andra olycksbröder gjorde honom sällskap på SS18 Hell´s Gate 2. Att Zasada förtjänar full respekt för sin insats går aldrig att snacka bort och bara det att han höll en 25:e plats med fem förare efter sig är en bra ingång för Guiness Book of Records…

    Foto: M-Sport Poland

    *

    Om jag nu ifrågasatt för min inställning till Safari (vilket jag hanterar lätt) så tror jag ändå att alla håller med mig när jag menar att Hyundai har drabbats av mer otur/oflyt/dj-ulskap än vad värsta ”antikoreanen” någonsin skulle kunna tänka sig. Tre rallyn i rad har Hyundai fått bryta och i stort sett med samma fel alla gånger, bakvagnen säckar ihop och oavsett om förarna kunnat undvika sten/spår eller ej, så känns det inte helt rättvist. Den här gången förklarar Thierry Neuville att inget kändes konstigt förrän allt var ett faktum inne på SS14.

    Foto: Hyundai Motorsport

    Vi kom till en mycket långsam vänster-höger-kombination när jag kände något trasigt vid utgången. Försökte ta oss till mål vilket vi också gjorde men tråkigt nog enbart för at få ge upp!

    – En enorm besvikelse för mig, Martin (Wydaeghe) och teamet!

    Om Neuville var besviken var det ändå en smekning mot känslorna som Andrea Adamo visade i Hyundais tält när beskedet kom. När han lugnat ner sig förklarade den hårt pressade italienaren, att bilarna var byggda enligt samma specifikationer som tidigare användes i fjol utan problem i de nästan lika tuffa rallyna Turkiet och Sardinien.

    Ändå gör vi helt klart något fel men vi letar inte efter ursäkter sådant här kan hända i vår sport. Nu ska vi inte göra någon paniklösning men detta måste absolut lösas, menade Adamo.

    Sådant här får inte hända ändå gör det så, dessutom tre gånger i rad…

    Nu ställer han hoppet till teamets ingenjörer, att dom ska komma på någon lösning. En ljuspunkt var dock att Neuville hittade en perfekt mix av fart och säkerhet fram till sträcka 14  vilket också innebar en knapp minuts ledning dit.

    Känslan i bilen var fin och allt fungerade perfekt och nu är jag säker på att andra halvan av säsongen blir mycket bättre och roligare, peppade Neuville sig själv och hela teamet.

    – Motivering finns fortfarande och tråkigt nog är det bara turen som saknas!

    Foto: Sheldrick Trust

    Sin vana trogen skänkte Neuville en slant till någon form av välgörenhet i värdlandet. Den här gången var det Sheldrick Trust som fick ta emot 2000 euro som hjälp i sitt jobb med att skydda elefanter och noshörningar i Kenya.

    *

    Foto: Kristian Lindberg

    När fyra av sex deltävlingar i ”Dansk Super Rally” är körda är det oförändrat med Kristian Poulsen/Ole R Fredriksen i topp på 237 poäng medan Suzuki-paret Jacob Lund Madsen/Line Nedergaard är 48 poäng efter. En enda poäng skiljer mellan trean Martin Johansen/Dan Johannsen R5 Peugeot och fyran Kim Boisen/Emile Mopse Boisens BMW. Totalt 76 ekipage har tagit poäng i ”DSR” och där man har en poängberäkning som jag tycker är väldigt tilltalande. Förarna tar poäng i respektive bilklasser och när alla sex tävlingar är körda så är det den förare med flest poäng som vinner mästerskapet. Enkelt och i mina ögon klart mer statushöjande än att som hos oss kora sex olika Svenska Mästare. Nu har ju SRM kokat ner det till enbart två SM-vinnare i Asfalt/Grus SM vilket är ett steg i rätt riktning. Ändå florerar påståenden om att vissa anser sig vara ”SM-ledare” och pekar på att man är bäst i sin bil eller förarklass, trots att man i totallistan är långtifrån allt vad SM-medaljer heter. Exakt sådant här är ett bra sätt att sänka statusen på SM-tecken…

    Åter till Danmark där man även har ”DASU Mesterskabet” som är precis som vårt SM vad gäller poängberäkning fast upphöjt till tio. För på andra sidan Öresund har man gått helt ”bananas” och korar tio olika DM-segrare, tre i FIA-klasserna och resterande i olika nationella klasser. Men den som kör hem Dansk Super Rally-titeln är i mina ögon också den man med fog kan kalla ”Dansk Mester”. En som siktar på detta är Kristian Poulsen som nu går ”all in” för att vinna även deltävling fem ”Sydhavsrally” sista helgen i augusti. Ett måste om drömmen ska leva då Kristian inte har möjlighet att köra finalen ”DM6” i Ikast den 9 oktober. Detta krockar nämligen med Rally Legends San Marino dit DSR-ledaren åker med familjens Hyundai i20 WRC. Med sig har han pappa Ole i Toyota Corolla WRC medan broder Roland ännu inte bestämt vilken bil ha tar med till den italienska klassikern, finns som bekant några att välja på…

    *

    Ingen direkt svenskhelg på Estorilbanan när WTCR gästade. Bäst lyckades Thed Björk hos Cyan Racing Lynx & Co genom att bli sexa i Race1 och sjua i det andra.  Annars var Race 1 en stor framgår för Cyan Racing genom att belägga hela pallen med Yann Ehrlacher, Yvan Muller och Santiago Uruti. Sämre i andra där ingen av trion kom på pallen. För syskonen Bäckman Andreas och Jessica i nya Hyundai i30 WTCR blev det lite småtråkigt med för Andreas resultatraden 15-17. Jessica var jämnare med två 16:e platser.

    *

    Idag kom så det aviserade besked från FHM/Regeringen om nya Coronaregler från den 1 juli. Riktigt vad detta betyder i klartext för till exempel rally, har ännu inte nått mina öron. Om det är som vissa hävdar att det likställs med ”Motionslopp” innebär dagens besked att 900 deltagare är tillåtna. Även om det ska behandlas som ”Allmän sammankomst/Offentlig tillställning” innebär detta ändå att 600 personer får samlas. Räknar man med ett startfält på 150 ekipage inklusive servicefolk/funktionärer hamnar vi på just den siffran. Återstår alltså att se vad Svensk Bilsport kommer fram till…

    Foto: Hjalmar Thell

     Nu påverkas inte helgens skånska rallypremiär, Rally Anderslöv av dagens besked då man med 40 anmälda redan är långt under Länsstyrelsen gräns på antalet deltagare. Trelleborg MK:s arbetsmyra Lennart Kristensson är idag lite uppgiven av den dåliga responsen från förarna.

    Så mycket jobb jag och många andra i klubben lagt ner i över ett år  för att få ihop, så känns det jättetråkigt att inte få fler startande, menar Lennart.

    – Vi hade hoppats på runt hundra bilar och med så här få anmälda är det ekonomisk förlust redan före start. Nu har vi ändå beslutat köra och ta smällen, men det är bara att erkänna, det känns inte kul! 

    *

    Foto: VOC Mekonomen Rally

    Har hört en fågel kvittra i mitt öra att VOC Mekonomen Rally nu sytt ihop sista deltävlingen i SverigeSerien. Det blev Laxå som fyllde sista rutan i kalendern vilket innebär en minst sagt hektisk avslutning för ”VOC:arna”. Från den 11 september med ”EMK Kannan” i Eskilstuna till finalen i Örebro med ”Rikspokalen” den 2 oktober är det rally varje lördag i en hel månad. Mellan de här två körs Rally Edane den 18 september och alltså nytillskottet Laxå den 25 september. Svettigt känns bara som förnamnet…

    *

    Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se. Mobil : 0705-28 55 33.