Historiskt rally vs. Volvo Original och var gick monteringen snett?

Plötsligt händer det! Nej, jag har inte vunnit storvinsten på någon Trisslott, men ändå känns det som att deras slogan stämmer ganska bra. Egentligen borde jag inte berätta, skäms lite grann och känslan av svikare tickar envist i bakhuvudet. Jag har skaffat ny rallybil så förlåt Rüsselheim och andra Opel-lovers world wide, men jag klarade inte trycket längre. Från och med i tisdags bor en röd Volvo 240 i garaget och den lätt tilltufsade Kadetten har fått flytta till vinterförvaringen redan nu.
Det blir alltså Volvo Original för mig, det är åtminstone plan A, till nästa år. Efter tretton raka säsonger i Kadetten känns det så klart lite märkligt att ställa av och byta klass.
Skälen till bilbytet är flera och det allra största är att jag, Roland i kartläsarstolen och Kadetten har saknat kompisar att mäta styrkan emot. De två senaste åren har vi sällan varit fler än två-tre i klassen och då känns det varken speciellt stimulerande eller utvecklande längre.
Dessutom är trenden solklar inom historiskt rally, vi blir färre och färre i ”gammelklasserna” alltså bilar från perioden före 1965. Idag knyts istället största intresset till de ”nya” häftigare och framförallt dyrare bilarna, det är här återväxten finns. De äldre bilarna är inte häftiga tillräckligt, så enkelt är det. När sedan dessuot prislappen innehåller massor av nollor, ja då sviktar intresset. Såg till exempel en Saab Sport av årsmodell 1965 utannonserad, visserligen väldigt fin och med exklusiv XP-motor under huven, men priset, 175 000 kronor för en tvåtaktare. Bara att konstatera, kostnadsmässigt har historisk motorsport spårat ur totalt!
När jag köpte min första Kadett på en årsfest i motorklubben gav jag 2 500 kronor och en trave ”Aktuelltböcker” , detta för en nästan komplett rallybil, idag får man knappt mer än två däck för samma summa. Då handlade det för mig och mina konkurrenter om femtio procent kulturbevarande, fyrtio procent tävling och tio procent ekonomi. En Kadett eller Saab från 1965 var då det klart billigaste alternativet om man ville vara med och leka lite.
Idag är det istället hundra procent tävling, ibland till och med mer. Kulturbevarandet då? Tja, att bevara Volvo 240 känns inte så akut fast det verkar vara den bil som är hetast just nu inom historiskt rally. Ekonomin då? Saab Sport för 175 000 kr eller en Opel Ascona utannonserad för 18 500 euro. Finns även Escorter med prislappar på någonstans runt 600 000 – 1 miljon och dom känns inte heller som rimliga ”ekonomiska alternativ” för en sväng i rallyskogen…
Nu betyder ju inte mitt klassbyte ett enda dj-la smack för utvecklingen av klassiskt rally, även om det borde vara en väckarklocka för någon. När och om jag får säga det själv, en stor gammelbilsentusiast väljer att ta nya tag med en Originalare då känns det som något gått snett?
På tal om gått snett så undrar jag ibland om den som en gång monterade ihop motorbloggaren, överhuvudtaget följde ”kopplingsschemat”? Träffade nämligen en gammal skolkompis häromdagen som lyriskt berättade om den ”vin och operettresa” han och hustrun skulle göra i veckan. Kring valet träffade jag två andra, nästan jämngamla kompisar från realskolan, som iförda gula SPI-kepsar (SPI = Sveriges Pensionärers Intresseparti) jobbande utanför valbodarna på torget där hemma. Alltså vinresa respektive SPI och vad gör jag, går och köper ny rallybil. Som sagt frågan, var och när det gick  snett vid monteringen känns verkligen berättigad…
Lite hopp finns det dock då jag till helgen åker buss till Göteborg för att kolla på Robert Gustavssons jubileumsshow. Här hittar jag säkert en frände, för hos Robert verkar inte heller kopplingsschemat följts hela vägen!