Tuff januari för Loeb, R1-klass i Rally-SM, Rådström och Lathi vann i Boden, Jocke Grahn anmäld till SM-premiären, 44 år sedan första "Svenska" och Emil B. utan bromsar i Belgien!

Blogg

Idag startar ”Dakar Rally 2019” från Perus huvudstad Lima och sedan väntar 500 mil tuff ”off road-körning” innan deltagarna är tillbaka i Lima. Sebastien Loeb tillhör favoriterna med sin Peugeot men förväntas möta hårt motstånd från några andra med WRC-rutin som Carlos Sainz, och Nasser Al-Attiyah. Med målgång bara några dagar före att reken startar för Rally Monte Carlo blir januari intensiv för Loeb och Daniel Elena. Inför sin Hyundai-premiär håller Loeb en låg profil trots att han senast i Spanien visade att han fortsatt är en WRC-vinnare.

Stor skillnad nu, ny bil och nytt team så jag kan knappast ha ha några större förväntningar på mig, menar Loeb.

Även om den niofaldige världsmästaren vill tona ner trycket tror jag ända att fansen har stora krav. Minst topp-fem är det som förväntas när jag läser på olika sociala medier…

*

Bland vanliga rallyfans är det nog ingen tvekan utan att det som det snackas mest om är vilken förare som vinner WRC och mindre om vem som kör hem Märkes-VM. Men så är det inte överallt och när Ford summerar 2018 nämns knappt Sebastien Ogiers andra raka VM-guld. Inte heller lyfts M-Sports engagemang i WRC fram speciellt, utan för ”The Blue Oval” är det helt andra mästerskap där Ford triumferat som lyfts fram…

*

Redan i fjolårets SM-tävling Snapphanerallyt fanns det möjlighet för juniorer i standardbilar att känna på hur det är att ”lira med de stora pojkarna och flickorna”. Tävlingsledare CG Wilke hängde på det som MAS egentligen hade bestämt skulle gälla i alla deltävlingar, att bjuda in ”R1-klassen” för bilar tillhörande, ”R1, Grupp N 0-1400, VOC Mekonomen, Grupp F och Grupp E”. Om jag minns rätt så var Hässleholmarna ensamma om att ha med R1 av SM-arrangörerna men nu görs ett nytt försök och R1-klassen kommer därför att finnas med i alla SM-tävlingar 2019. Åldersgränsen för förarna blir 18-25 år, samma som i Junior-SM. Upplägget blir exakt samma som för de ”riktiga” SM-åkarna med rek och att skriva egna noter. Klassen kommer att gå ut efter SM-fältet, är maximerat till 20 bilar och anmälningsavgiften är satt till 5000 kronor + rekavgift.

*

Dennis Rådström och Johan Johansson laddade upp inför kommande J-WRC och starten i Rally Sweden genom klasseger i North Rally Boden. Tiden räckte dessutom till en fjärde plats totalt, inte så illa med en R2-Fiesta. Rejäl segermarginal ner till tvåan Jonas Snäll, skilde två och en halv minut. I sin rallycomeback slutade sedan Nils Östgård trea. Vann totalt gjorde ganska väntat segervana hemmaföraren Thomas Lathi med sin röda Mitsubishi. En bra värdemätare då tvåan en annan SM-åkare, Michael Wikström med WRC-Focusen var 31 sekunder efter.

*

Samme Wikström körde hem bronsmedaljen i SM 2018 i klassen ”4WD Övriga”. Varken han eller SM-fyran och klubbkompisen i NMK Boden, Thomas Lathi är dock ännu inte anmälda till SM-premiären Mekonomen Bergslagsrallyt. Men nu har där åtminstone kommit en till i Trimmat 4WD, dessutom en skånsk WRC-Focus och då handlar det så klart om Joachim Grahn och Rickard Nilsson. Därmed består SM-fältet av 66 bilar när exakt en vecka återstår av anmälningstiden.

*

Får i bland lite kritik över att jag inte skriver så mycket om vad som händer i de svenska rallygaragen. Anledningen till detta som jag också skrivit om, är att väldigt få hör av sig och berättar vad som händer bakom sina stängda portar.  Istället rekommenderar jag Ericsson Motorsport (www.emotorsport.se) som just nu har en serie som vad som förväntas ska hända på bilfronten under kommande säsong. I dag till exempel är det min klubbkamrat Henrik Levin som berättar om sina och fru Idas planer för 2019. 

*

I går skickades mediaackrediteringen för Rally Sweden in och förhoppningsvis blir den också godkänd. I så fall blir  det 44:e året i sträck som jag rapporterar från det som började med ”The International Swedish Rally” 1975 till numera mer lätthanterliga, ”Rally Sweden”. Ett litet jack i mitt ”Svenska-CW” finns dock, när det kördes som Rally Norway 2009 stannade vi hemma i protest.

Hittade en bild från 1978 när vi stannat till för att kolla in till vilken sträcka vi skulle köra och kartan lagts upp på bakluckan till min Saab 99 GL Super av årets modell. Ett tidsdokument med Anders Hasselgren och Roland Brorsson i moderiktiga ryssmössor medan Bertil Gunnarsson kör en mindre elegant men desto mer sportig stil i sin blå/gula-”toppalua”. Tänk, över 40 år sedan och tiden går men som tur är går vi med den…

*

Så fortsätter Joakim Sjöberg med 2015 – Del 9 Säsongen flyter på.

Efter Azorerna så var schemat ganska tight med testtävling i Belgien innan Ypres som sedan var deltävling 4:a i Junior ERC. Bara några veckor senare näst sista tävlingen i J-ERC i Estland. Någon vecka hemma, sedan fyra helger i rad. PR med Opel på Nordschleife, Rally Wartburg i tyska mästerskapet, Tyska VM rallyt och sista helgen, Barum Rally Zlin i Tjeckien. Allt flöt på bra, vi vann testtävlingen i Wervik. Åkte på fint i Ypres som är speciellt på grund av flera olika saker. Dels MÅSTE man gena rejält många gånger och det är väldigt platt så det är ofta svårt att se när en kurva kommer. En sak jag minns väldigt väl, det är ett väldigt kompakt rally. Transportsträckorna mellan sträckorna är korta, sällan över 2 mil. Det innebar ett problem för oss (och troligen för alla som åkte R2), bromsarna. R2 bromsar är bra tro inget annat, men det är svårt att kyla ner dom när transporterna är korta. Detta medförde att vid start av någon sträcka (kanske ss7?) så sa Emil. 

Vi har inga bromsar nu…

– Hur långt är det till vi måste bromsa på sträckan? 

Jag kollade snabbt i noterna, START 50 V4- 100 H5+ 150 V1 i VSK. 

Vågar du hålla fullt i en vänster fyra minus, frågade jag.

 Vad ska jag annars göra, sa Emil direkt.

Ja då är det cirka 300 meter till första vägskälet, har vi bromsar till dess, undrade jag lite försiktigt. 

Det hoppas jag, annars så skrotar vi, kontrade Emil. 

Vi for iväg och när Emil gick på bromsen, så fanns det broms. Det är i dessa lägen jag är glad att jag är Co-driver som slipper ta dessa beslut, man bara följer med…

Efter sträckan ringde vi teamet och frågade, hur gör vi?

Ni måste lufta bromsarna innan start på varje sträcka, annars får ni samma problem igen, fick vi till svar.

 Jaha, lufta bromsarna tar ca 10 minuter, vilket är för mycket tid med de redan tighta transporterna. Men eftersom kvällsservicen var nästa anhalt så kollade vi hur vi kan göra det utan att ta av hjulen fram. Det gick, ställer man fälgen i en viss vinkel kommer man åt med en nyckel för att lufta. Vi pratar om några få graders öppning, men det ska funka.  Sagt och gjort, vi gjorde detta före varje sträcka resten av tävlingen. Nu spelade det ingen roll då vår kära Opel-motor gav upp på ss 12, men det skulle visa sig att senare på säsongen, hade vi ett litet övertag.

Estland, där 5 omgången av J-ERC gick av stapeln har jag inte så många minnen av. Klart var att om vi blev minst tvåa så var guldet klart. Tror att det spelar in varför denna tävlingen nästan är helt borta ur mitt minne. Jag minns dock att vi på transporten lyssnade på Sven-Ingvars ”Torparrock”, på repet mer eller mindre. Vi båda blev lugna av den lilla melodin.

Efter lite om och men så gick vi i mål som två i tävlingen och därmed redan klara mästare i Junior ERC 2015. Men med så mycket annat i livet, så förstod jag det nog först efter säsongen. För det fanns ju mer tävlingar kvar på säsongen.