Tom och Henrik vann Rally Sweden en riktig bragd, Veiby WRC2-snabb, Tänak WRC-snabb och "nice " med gammalt folk...

Blogg

Om någon kommer och säger sig kunna se in i framtiden och där se en skåning som vinnare av Vasaloppet blir han utan tvekan klassad som otillräknelig. Lite grann samma sak om man påstått att en vinterovan skåning skulle vinna Rally Sweden, låt vara i Junior-klassen? För att snacka skånska, bara en riktigt ”töffe” skulle säga så men den här helgen fick ”töffen” rätt.

Överst på pallen, vilt skumpasprutande stod Tom Kristensson, SMK Hörby med sin östgötske co-driver Henrik Appelskog. Efter att prisceremonin var över försökte jag prata lite med Tom men det var inte så lätt då han nästan befann sig lite i chock över att den fantastiska drömmen som slagit in.

En dröm har alltid varit att en gång köra Rally Sweden, nu har jag gjort det och f-n i mig även vunnit. Detta är absolut helt sanslöst!

Att i sitt livs andra vinterrally och för allra första gången i Rally Sweden gå och vinna kan inte klassas som annat än en bragd. Den helt otippade skåningen vann premiären av Junior-VM och detta på ett mycket övertygande sätt, en och en halv minut före estländaren Roland Poom. 

Men det var inte förrän fjolårsvinnaren, storfavoriten och hemmaföraren Dennis Rådström gjorde ett misstag på den fjortonde sträckan som Tom och  Henrik fick segervittring.

När vi såg Dennis stå vid sidan av vägen blev jag väldigt förvånad med tanke på att han hade god marginal ner till mig på andra plats, menar Tom.

Han behövde absolut inte satsat så hårt då jag var mer än nöjd med att vara tvåa, fanns ingen tanke hos oss att attackera.

Att inte attackera var planen redan från början berättar Tom.

Henrik och jag la upp en plan i måndags som gick ut på att bara köra oss igenom rallyt, skaffa mil och erfarenhet plus att ha kul.

Den planen höll vi oss till från första till sista sträckan. Vi visste att risken fanns där framme med Dennis, min gamle Opel-kompis från Estland Martins Sesks plus hans hete landsman Ken Torn, att dom skulle överladda vilket dom uppenbarligen också gjorde, konstaterade Tom efter prisceremonin i Torsby.

Vår plan fungerade medan dom andras inte gjorde så, svårare var det inte.

Både Sesks och Torn hamnade i diket tidigt på fredagen och då såg allt ut att gå fjolårsvinnaren Rådströms väg,  vilket det inte gjorde. Med kraftig tidstillägg slutade han och Johan Johansson åtta av de 13 i Junior-WRC.

En tävling med mycket upp och ner, men vi avslutar på topp med en mycket bra känsla, säger konstaterar notläsande Johan.

Nu tog Dennis hem tolv sträcksegrar vilket lindrar den smärtsamma dikesvisiten. Detta ger lika många viktiga poäng inför fortsättningen.

Det har varit mycket action i helgen och kanske lite för mycket till och med, säger Dennis med ett blekt leende på läpparna men han hittar ändå glädjeämne.

Vi har höjt oss nått enormt denna tävlingen, både med noterna och inställningarna på bilen. Vi har pushat hårt och visat svenska folket att vi är att räkna med!

Dennis var också bland de första att gratulera Tom till en väl genomförd tävling. En tävling som Tom aldrig kommer att glömma.

Inte nog med att det var skitjobbiga förhållanden med snö, is, slask och grus på sträckorna nu var jag även tvungen att hitta ett tempo som var lagom. Att göra ”en Dennis” hade bara känts för dj-ligt!

Balansgången lyckades och på söndagens tre sträckor tog Tom det väldigt lugnt för att inte riskera något.

Kände mig som en nybörjare men huvudsaken var att vi kom i mål och nu är vi det, helt sjukt skönt. Vilken känsla, går inte att beskriva med ord, konstaterar en tårögd och  glädjechockad Tom.

Vilken bekräftelse vi nu får på att det vi gör, det gör vi både rätt och bra så himla härligt.

Insatsen under helgen imponerade också stort på SVT:s expertkommentator Jonas Kruse.

Tom är iskall, så skicklig bakom ratten så man tror inte att det är sant. Första gången i Rally Sweden, första gången han sitter i nya bilen och så går han och vinner, helt otroligt, menade Kruse.

En annan som berömde Tom var fjolårets totalvinnare i Junior-VM, Emil Bergkvist som själva slutade fyra i sin nya R5-Fiesta och WRC2-klassen.

Stabil insats av Tom och detta bådar gott inför restan av säsongen, menade Bergkvist.

Av ”Junior-WRC” som är det officiella namnet på serien återstår nu fyra deltävlingar, närmast är det svåra klassiska Tour de Corse som körs i slutet av nästa månad. Dit kommer nu Tom och Henrik med 26 sköna VM-poäng i resväskan men än finns absolut inga tankar på VM-guld.

Det är så snabba konkurrenter och jag är faktiskt ”rookie” i gänget så vi får se vad som händer. Men oavsett vilket så har jag fått en dröm uppfylld, den att en gång köra Rally Sweden! 

Fick även ett snack med Martins Sesks som inte heller han hängde med huvudet trots snöskottningen.

Det är rally, det går inte alltid som man önskar…

Nu rullade regerande Junior-EM innehavaren in som sexa och med ett par sträcksegrar/poäng som bonus.

Trea slutade spanjoren Jan Solans, över fyra minuter efter Tom, fyra britten Tom Williams. På femte plats kom den amerikanske Sverigebekantingen Sean Johnston som kört flera SM-deltävlingar vid sidan av sin satsning på Opel Adam-Cup. 

*

Går lite baklänges i listan och i WRC2 skäms jag lite över att inte ha med Ole Christian Veiby i mitt tips inför. Nu visade Veiby med svenske co-drivern Jonas Andersson att han blir att räkna med när WRC2-guldet ska delas ut. Inte heller supersympatiske Emil Lindholm, son till gamle WRC-föraren Sebastian Lindholm fanns i min skalle i onsdags. 

Gått väldigt bra i dag, jag är nöjd med att vara tvåa men Ole Christian var snabb, medgav Emil.

Över två minuter mellan de två med identiska Polo R5 imponerade på mig. Men utan en avåkning hade det säkert blivit två BAUHAUS-blå Polos överst då Johan Kristoffersson bara vara 16 sekunder efter Lindholms grön/vita (?) Polo.

Emil Bergkvist och Patrik Barth jobbade hårt under hela helgen för att få till optimal set up på nya Fiestan vilket belönades med fjärde platsen. 

-Ibland skruvar vi så det blir sämre och ibland bättre, inte lätt med nya grejor, menade Emil som ändå har en bra grund att stå på inför fortsättningen i VM.

Patrik Flodin/Göran Bergsten fick inte alls till sitt Rally Sweden där det mesta krånglade. Inför sista sträckan hade Ilsbos fines´t helt gett upp.

Bilen har nu cykelpumpar istället för stötdämpare, gäller bara att överleva, menade Patrik och tillade lite eftertänksamt. 

– Det märks det är VM ett dj-la tempo där framme!

Slutade åtta före Mattias Monelius/Nicklas Edvardsson. Sist i klassen kom Lars Stugemo/Kalle Lexe som verkligen fick jobba för att ta sig i mål. Bland annat ett bra sidlägg på fredagen stökade till Polon lite.

Händelserikt men man lär sig alltid någo, summerade de icke så ”Sunny” grabbarna.

Tufft var det i klassen och en som försvann nästan med målrampen inom synhåll var Jari Huttunen som utmanade Veiby i första Skoda-starten. Men ”a high speed roll” på näst sista sträckan förpassade både honom och Skodan ur resultatlistan. Samma sak men på power stage för Takamoto Katsuta och min WRC2-vinnare Eerik Pietarinen.

Ingen glad Mads Østberg med Torstein Eriksen vid sin sida trots att det ändå blev full pott i WRC2 Pro-premiären. 

Vi har mycket att jobba på med vår C3:a inför fortsättningen, summerade Mads trots ”framgången”.

Kalle Rovanperä hade ingen lycka i det rally som pappa Harri vann i början av 2000-talet. Blev tvåa men över tre minuter efter Mads och bara nia bland R5-bilarna.

*

Då går vi över till WRC-klassen där min vinnare också vann, alltså Ott Tänak/Martin Järveoja. Med segern går han även upp i total VM-ledning och om inte mycket, så en hel del talar för att Tänak går mot guld 2019. Leder nu VM före Thierry Neuville/Nicolas Gilsoul. Mycket var imponerade med Tänak under rallyt men frågan är om inte avslutningen var värst. Ledde med stor marginal men gick ändå ”flat out” och tog hem de fem bonuspoängen Så agerar vinnare och lite av att ”de blyga killarna aldrig får kyssa de snygga tjejerna”.

Esapekka Lappi/Janne Ferm som tvåa med C3 WRC. Fanns inte på min karta i alla fall men det struntade Lappi i och klarade silvret med tre sekunder till Neuville. Hade så gärna unnat Andreas Mikkelsen/Anders Jaeger den andra plats som jag tippade men tyvärr, det blev en fjärde. Vet inte vad det är som inte fungerar i Hyundai #89 men något är det. Så nära, så nära men alltid något dj-ulskap som sätter ”P”. Nu är väl inte en fjärde plats fy skam, men de tolv sekunderna upp till tvåan Lappi borde nog norrmannen kunnat hitta…

*

Pontus Tidemand/Ola Fløene fick inte alls till den ”Eriksgata” som vi alla hade önskat i WRC-come backen. Fiestan från M-Sport hade lite fuffens för sig, bland annat stannade vindrutetorkaren mitt i Pontus synfält. Vindrutetorkare som stannar, alltså hallå vi snackar bilar för många miljoner och då stannar vindrutetorkaren. Under alla mina 50 år som bilägare har jag aldrig råkat ut för detta och då jag ändå ägt både Saab och Volvo.

Nu blandade och gav Pontus, några bra sträcktider, några hyggliga och några snudd på underkända. Men med en bil som inte lydde ratten var det så klart inte lätt att hänga på Ford-kollegorna Elfyn Evans, femma och fredagens ledare Teemu Sunninen. Bara att hoppas att M-Sport och Pontus uppbackare ser igenom detta och ger honom och Ola fler chanser, det är dom värda.

*

Att skriva en Motorbloggen bara timmar efter målgång är för mig snudd på ”mission impossible”. Allt bara snurrar i skallen (gör det inte allt det hos dig, lär mina kamrater hävda)och gör det jättesvårt att sortera intryck, uttryck och avtryck som har satts under mitt 44:e Rally Sweden. Har till exempel över 2000 bilder att sortera me nen hittade diket, de med två gamal ikoner, Harri Rovanperä och Sebastian Lindholm. Harri tittade på mig och sa.

Nice with old people that still recognize us…

Förhoppningsvis landar där en del mer så under veckan som kommer blir det mer från Värmland, alltså inte ”case closed” i den här frågan…