Blogg

Tom K. vann Adam-Cup och ny fabriksförare hos tyska Opel Motorsport, Madsen besviken tvåa, Wall snabb i mörker, Oddshammar fick bryta i ledning och Mikkola kör Escort!

Vet inte riktigt var jag ska börja i den fantastiska sagan om Tom Kristensson som för bara några år sedan med ansågs vara mer ”showman” i sina VOC:are, än embryot till en blivande storförare. Visst visade han en fantastisk bilkontroll med häftiga sladdar och alltid med ett stort flin i det då så runda ansiktet men nej, det skulle nog aldrig bli något av ”KK:s påg” ansågs det.
Då tog Tom tag i sitt liv, lugnade ner de vilda sladdarna och snart var totalsegern i ”Sverige-Serien” klar. Detta kombinerades med helt annan livsföring och plötsligt var Tom femtio kilo lättare plus fokuserad på större mål än att köra snabbt med en ”VOC:are”.
Med stort stöd av sin extrapappa, mentor, rådgivare och livscoach Christer ”Krabba” Håkansson blev det en satsning på tyska ADAC Opel Rallye Cup. Som mål hade man att ”göra en Emil Bergkvist”, alltså vinna cupen, där moroten är en plats hos Opel Motorsport i Junior-ERC påföljande år. Nu lyckades inte Tom vinna 2016 utan slutade tvåa bak Hyundais nya R5-förare Jari Huttunen. Skam den som ger sig och Tom beslöt att göra ett nytt försökt i år till AUDEX-teamets ägare Guido Deppes stora glädje.
Tuffaste utmanare den här gången var dansken Jacob Madsen med Line Lykke Jensen som kartläsare och med danska Opel-importören i ryggen. Tom å sin sida bytte co-driver och satte rutinerade östgöten Henrik Appelskog i högerstolen men i ryggen hade han långtifrån samma ekonomiska stöd som Madsen. Istället har det varit sponsorjagande ”24/7” inte bara för Tom utan från alla engagerade.
Det blev också dansken som tog första segern i år med Tom som tvåa men sedan kraschade Madsen så olyckligt med sin ”R2-Adam” att han tvingades stå över två deltävlingar. Tävlingar där Tom och Henrik stod som segrare och med detta var i praktiken Madsen borta från chansen på cupseger. När han gjorde comeback var han precis lika snabb som före kraschen men till ingen större nytta då Hörby-föraren visade iskyla och körde in som ständig tvåa med undantag i Rallye Deutschland. Här gjorde Tom enda riktiga misstaget under säsongen, åkte av och fick bryta första dagen men sedan gjorde Madsen samma sak dag två, oavgjort alltså.
Inför helgens final ”3 Städte Rallye” gällde det bara för Tom och Henrik att komma på pallen om Madsen vann, då skulle segern vara säkrad. Den svenske Opel Adam ledde också efter första dagen men så började det regna på lördagen.
Fick inte till körningen lika bra som Madsen så vi tappade snart ledningen men kände ingen oro då det var långt avstånd bakåt, berättar Tom.
När det så började torka upp på asfaltsträckorna ökade Tom takten och med två sträckor kvar skilde bara fyra sekunder.
Vi ”pushade” faktiskt inte utan körde bara på och då är vi snabba så enkelt är det, förklarar Tom.
Då kom dock det lilla misstag som kunde släckt drömmen.
En smal och hal bro där jag bromsade lite för mycket vilket gjorde att jag tappade greppet helt, berättar Tom.
När jag märkte att det höll på att gå åt h-e gasade jag på men för sent, träffade betongkanten med vänster framhjul…
Nu hade Tom tur, skadorna inskränkte sig till en krökt styrarm och med den vetskapen ”safeade” man återstoden av rallyt. Allt för att rulla i mål framför nedresta jublande svenska fans som väntade på sista sträckan.
Helt sjukt, vi har vunnit cupen, jublade Tom medan han och Henrik hoppade upp på taket och draperade den svenska flaggan över Opel Adam #50.
Att sedan Madsen vann sin femte cuptävling för året var betydelselöst, cupsegern blev Toms med 21 poängs marginal. Sedvanlig pompös målgång med skumpasprut följdes sedan av den stora prisutdelningen på kvällen och det var här det skulle avslöjas vem som skulle få köra Junior-ERC för Opel Motorsport 2018. Tom och Henrik väntade spännt.
Helt klart var det en nervös väntan men till slut gick Opel-bossen Jörg Schrott upp på scen och avslöjade att juryn hade fastnat för mig och Henrik. Då trodde jag att jag skulle svimma…
Även om det mer eller mindre är uttalat att det är cupsegraren som ska få EM-chansen är det ändå juryn som till slut utser den man anser mest lämpad för uppgiften.
Tror att man fastnade för helheten, vi är snabba, fokuserade plus att vi båda är utåtriktade, sociala och duktiga på media, det tror jag hade stor betydelse, menar Tom.
Att vi sedan vann i R2-premiären i Lettland visar att vi även är snabba på grus inte minst viktigt då flera av EM-tävlingarna körs på grus…
Tom gissar ganska bra och det var exakt detta som juryn fastnade för.
Tom har knappt gjort några misstag under året och ändå kört stabilt snabbt och i Rally Liepaja för några veckor sedan blev jag övertygad om hans enorma kapacitet på grus, menar Jörg Schrott.
Tom har styrkan att ta täten i tuffa Junior EM 2018!
Han får medhåll av Hermann Tomczyk, ADAC Sport President.
Jag är övertygad om att Tom har stor potential att att ge framgång för Opel Motorsport.
Nu är det inte så att Tom i rollen som fabriksförare kommer till dukat bord, han kommer själv att få bidra ekonomiskt för att sy ihop paketet. Då kom prischecken på en kvarts miljon kronor väl till pass. Men för övrigt vad händer nu Tom?
Ingen aning faktiskt. När vi skildes åt igår så sa Schrott bara att vi skulle njuta av kvällen och att vi skulle höras av framöver…
ERC-kalendern för 2018 är ännu inte spikad men att det kommer att bli en del resande för cupvinnarna till nästa år står klart. Det kan också bli så att man får sällskap hos Opel Motorsport som i är kört med två R2-Adam i ERC, Jari Huttunen och så årets segrare Chris Ingram.
Vet att man gärna vill fortsätta med detta så kanske även Madsen får chans att köra, menar Tom.

*
Om Tom var överlycklig så hade Jacob Madsen och Line Lykke Jensen förståeligt nog inte alls samma känsla.
Självklart enorm besvikelse efter en tuff säsong där vi kämpat allt vi kunnat, säger Madsen.
Men jag anade detta eftersom det alltid är cupvinnaren som får chansen…
Lika besviken är Line Lykke som menar att dom gjort allt dom kunnat och att det i slutändan var upp till Opel vem som skulle få köra EM. Båda är dock sportsliga och är de första att gratulera Tom och Henrik.
Vi ønsker dem tillykke med muligheden for at deltage i Junior-EM i 2018!
Medan Tom redan kan börja planera för ett ett liv som ”fabriksförare” är det mera oklart för danskarna.
Vi har olika grejor på gång för 2018 men först ska vi tala med Opel Danmark hur vi ska hantera den uppkomna situationen, avslöjar Madsen.
Då kommer man så osökt in på hur Opel Sverige ställer sig när man har en svensk som fabriksförare i EM? Allt annat än ett ekonomiskt engagemang från dom vore så klart att skjuta sig själv i foten…

*
Det blev inte svensk seger när danska Yokohamamesterskabet i lördags körde sin stora final i Kolding sedan favorittippade äkta paret Håkan och Pamela Oddshammar tvingats bryta. Annars började det bra för Lunda-paret i den nyinköpta R5-Fiestan och man tog en tidig ledning.
Vi fick bryta efter två heat med ett konstigt elfel, berättar Pamela besviket.
Som tröst blev vi i alla fall trea i serien avdelning Øst!
Nu klev snabbe John Fredriksen istället fram med sin BMW Compact och snöt segern, drygt sju sekunder före Brian Johansens Escort. Brian vann dock klass 6 medan BMW:n kör i klass 1.
I Klass 1 fanns även trean Morten Clausen med en Subaru och som fyra Jørgen Hansens BMW M3. Eslövs Anders Karlsson och Jan-Erik Jönsson blev nu bäste svenskbil och tog Escorten till sjätte plats totalt och fyra i Klass 1.
I den mindre klassen, Klass 3 var det ”Den blå löwe” med Kenneth Kolbe Jensen/Jeanette Kvick som var så snabba att det blev femte plats totalt och klasseger. Att det var ett relativt snabbt prov handikappade SMK Hörbys Anders Palmquist med dotter Anna i den lilla Peugeot 106:an. Nu blev familjen Palmquist ”bara” fyra men kunde i alla fall glädjas åt klassegern i det totala ”YM Øst”.

*
Johan Kastenman, Kristianstad med bisittare Ronny Espmarker som jag utsåg till favorit i lördagens mörkertävling ”Sunnerborundan”, lyckades inte få till det fullt ut utan fick nöja sig med tredje platsen. Istället var det SM och MSR-rutinerade östgöten Daniel Wall med Lina Jonasson vid sin sida som tog hand om totalsegern med den svarta ”Tvåförtian”. Mellan den och Kastenmans silvriga 940 körde Hässleholms Toyota-åkare Mikael Andersson/Ola Sandberg in, knappt tjugo sekunder efter.
Opel-seger i B-Trimmat även detta med en Hässleholmare bakom ratten på Asconan, Jimmy Möllerström/Johan Haak. Jimmy slutade även fyra totalt och var 14 sekunder före Kristianstads Martin Olsson/Martin Lilja.
I klassen ”A-B för. Gr.F ,VOC,1300 Rallycup Gr.N- 1400 cc” var det totaldominas av Södra Sunnerbo MK, genom Jesper Gunnarsson knappa sekunden före Leif Axelsson och trea Thomas Karlsson. I Grupp E var C-föraren Oscar Arvidsson, Gullabo och VW Golf snabbast och vann 28,7 sekunder före Joakim Blansch, Skillingaryd. I A och B-förare Grupp E tog Fredrik Dehlin, Hässleholms MK segern 42,6 sekunder före Tom Andersson.
I Ungdomsrally var det tätt mellan Victor Hansen/Jens Hansen, SMK Hörby och Simon Axelsson/Stefan Axelsson, Älmhult. Simon tog även ledningen på SS1 men sedan var det Victor för hela slanten som vann de tre sista sträckorna och då även klassen.

*
En av de riktigt stora rallyförarna genom tiderna är absolut finnen Hannu Mikkola som blev världsmästare 1983 med Audi. Allra sista VM-tävlingen blev så hemmatävlingen 1993 med en Toyotaoch med en sjunde plats som resultat. Trots att det var med Audi i Hannu hade sin största framgång så är han för mig ännu mer förknippad med Ford Escort när han tampades med Björn Waldegård och Ari Vatanen. Lite kuriosa är också att Hannu gärna använde svenska kartläsare och med Gunnar Palm vann han 1970 det spektakulära rallyt London-Mexico också detta med en Escort. När det så var dags för Audi var det Stig Blomquists gamle lots Arne Hertz som tog plats och även var med och vann VM-titeln.
Hannu avslutade sin karriär hos Mazda Team Europe och minns jag inte helt fel satt då Bruno Berglund till höger i Mazda 323 Turbon.
Efter rallykarriären har det varit ganska tyst om Hannu även om han kört några enstaka ”legends och memorial rally” och där han numera bor, i Florida är som bekant rally inget som är lika stort som i Europa.
Men nu ska Hannu köra rally igen och detta i amerikanska Lake Superior Rally. Det blir dock inte med svensk kartläsare utan nu sätter han sonen i den blå Escorten för att sköta pappersjobbet.

*
I helgen gjorde Jari-Matti Latvala debut med en Toyota Celica GT4 tillhörande norske Toyotafantasten Erik Engen. I sitt team Toyota Team Europe Historic finns flera olika modeller och Latvalas bil är en av de senaste nytillskotten. I Peurunka Ralli satte Latvala teamkompisen Juho Hänninen i högerstolen och kombinationen gav till slut en andra plats.
Nu var detta bara en liten aptitretare för framöver är det tänkt att Latvala ska köra norska Toyotor vid fler tillfällen när det inte krockar med hans körningar i WRC. Ryktet säger även att det kan bli aktuellt med start i Midnattssolsrallyt för Latvala då det just då är uppehåll i WRC…