PG = Skogarnas Konung, rätt om Calle Ward samt musikhistoria!

Blogg

Nu verkar det helt klart att året var 2007 då Calle Ward rullade brutalt i Kong Christian Race. Dessutom upplyste mina bättre färgseende s.k. ”kamrater” mig om att Clion var vit och inte gul. OK jag ger mig, lägger mig platt och dör…
Igår utmanade PG Andersson en älg om titeln ”Skogens konung i Värmland”. Såg ”skadorna” på den av Henning Solberg hyrda S2000 Ford som används till träningsbil. Ska man döma av dessa är det ingen tvekan om vem som vann, PG är överst på tronen och förloraren blir väl älggryta hos någon lycklig jägare!
Vad viktigare är att allt gick bra, ja förutom för älgen förstås. PG tyckte känslan i bilen kändes fin, vilket är viktigt då uppförandet lär påminna väldig mycket om dom i den nya blå/gula WRC-varianten. Den som han ska ratta i Rally Sweden.
Var som sagt i huvudstaden onsdag/torsdag och på vägen hem rattade ljudanläggningen självmant in Radio Jönköping (förr skruvade man in rätt våglängd på bilradion). Här skötte Bosse Bildoktorns vanliga sidekick musikvalet och gjorde det dessutom riktig bra. Öronen höll på att trilla av när helt plötslig Larry Finnegan och ”Dear One” strömmade ur högtalarna.
– Larry Finnegan, frågade min fortfarande fjunige och ungdsomfinnige medresenär.
– Vem, f-n är det?
Kanske en berättigad fråga om man är född på åttiotalet. Larry Finnegan var amerikansk sångare som var jättestor i Sverige i början av sextiotalet. Låten Dear One klättrade in på elfte plats på amerikanska Billboardlistan1962. Har den själv på en röd Sonett vinyl-EP (se där mer att lära).
Mr Finnegan har en självklar plats i mitt hjärta efter att som trettonåring träffat honom tillsammans med en jämngammal kompis på Stora Hotellet i Hörby. Här åt stjärnan frukost tillsammans med sitt band efter en spelning på Nyvång i Vollsjö kvällen före. Efter frukosten följde han med oss ut på hotelltrappan. Kompisens pappa stod beredd med Instamatickameran och Larry poserade villigt tillsammans med oss bägge. Har bilden kvar där han lånat min ljusblå keps (redan då var det ljusblått). En mycket trevlig totalt divafri man är mitt bestående minne. Autografen lär också finnas kvar om inte sambons städiver gett den fötter förstås…
För att platsa fullt ut i Motorbloggen kan jag även berätta att Larry och bandet färdades i en vinröd/ljusgrå VW-buss med orkestersläpet efter. Dessutom var det ingen vanlig folkabuss. Nej, det här var lyxbussen med små fräcka välvda fönster längs taket och med mycket mer krom än ”jobbarvarianten”. Tyvärr dog Larry Finnegan allt för tidig , redan vid 35 års ålder avled han efter en hjärntumör.
På vägen hem från Stockholm läste Robin, så heter han den fjunige, att Kristianstad skulle vara med i Körslaget på tv. Läste vidare att Ann-Louise Hansson skulle vara körledare.
– Vem f-n är Ann-Louise Hansson, kom snabbare än ett brev på posten från fjunis.
Själv pustade jag lätt och gav en kortare beskrivning av Kristianstadtösen som är vår meste Svensktoppare genom tiderna om jag inte minns helt fel. Robin stönade och undrade om man inte kunde hitta någon bättre.
Väl hemma frågade webbredaktör Hallqvist Robin hur resan varit.
– Helt perfekt, lärt mig mycket, svarade han.
– Till exempel vet jag allt om Körslagsledaren Ann-Marie Hansson…
Vad gör man????