Ogier tog sjätte raka Monte-segern, Pontus "gjorde jobbet", Rally-SM inledde positivt, Kristoffersson vann tät fajt, tung Opel-seger från Röjsel, Tom K. bästa skåning och Ludvika levererade!

Blogg

Ni vet vad man förr brukade säga om Fotbolls-VM, en massa lag som sparkar på bollen och till slut är det ändå Tyskland som vinner. Samma känsla får jag när det kommer till WRC, en massa förare (nåja runt tio i alla fall) som satsar allt och lite till men ändå är det till slut Sebastian Ogier och Julien Ingrassia som vinner. Därför blev det också seger direkt i nya tjänstebilen Citroën C3 WRC dessutom sjätte i rad när man vann Rallye Monte Carlo. Men det var igen lättköpt triumf då Thierry Neuville/Nicola Gilsoul aldrig gav upp och inför avslutande power stage skilde bara 0,4 sekunder mellan de två guldkandidaterna. Då visade Ogier varför han är på väg mot ett sjunde VM-guld och körde de 13,5 kilometerna 1,8 sekunder snabbare än Neuville i Hyundai #11.

Ni vet att det är det här rallyt jag allra helst vill vinna under året, därför är jag så glad som jag är nu när det lyckades, jublade Ogier efter målgången.

Lite nervigt var det före start då C3:an inte var riktigt kry efter näst sista sträckan, gasreglaget krånglade. Ogier tvingades mecka lite på transporten och lyckades få ihop paketet vilket han så klart var glad över.

Nu är jag lycklig, sex segrar i rad och dessutom med tre olika bilar!

Neuville verkade ändå ta andra platsen med fattning och menade att det nu ser bra ut inför nästa anhalt, Rally Sweden. Men lite sur var belgaren över misstaget på fredagen som gav det glapp uppåt som han sedan aldrig lyckades täta.

En trevlig present Ogier fick där när vi släppte upp honom i ledning, menade Neuville.

Han såg även en viss fördel med att inte ha vunnit i dag.

Nu slipper vi köra först i Rally Sweden och så tar vi även allt positivt med oss härifrån till Sverige! 

Trea slutade Ott Tänak/Martin Järveoja som efter punkteringar och lite annat missflyt var över två minuter efter men ändå bästa Toyota. På slutet passerade han nya Hyundai-föraren Sebastien Loeb.

– Med detta var vi nöjda och nu handlade det enbart om att tänka på pallplatsen, menade Tänak som gav Ogier en riktigt björnkram vid målet.

En bra helg bortsett från de saker som vi inte själva hade kontroll på…

Tror att Sebastien Loeb/Daniel Elena var mer än glada över sin fjärde plats med tanke på den tuffa tiden med Dakarrallyts målgång bara dagar före Monte-starten. Att man dessutom kunde hålla Jari-Matti Latvala/Miika Antilla bakom sig med 1,7 sekunders marginal försämrade inte känslan. Ändå menade inte vinnarskalle Loeb att han hade så mycket att glädjas åt. 

Vi var inte snabba tillräckligt och kan inte påstå att jag är nöjd med man tider precis. Jag ”pushade”  mycket hårt men det gav ändå inget resultat, konstaterade Loeb men tänkte så efter.

Att bli fyra i vårt första rally med Hyundai är ändå inte så dåligt…

Full pott på power stage togs av Kris Meeke/Seb Marshall som även slutade sexa men långt bak femman Latvala. Bästa Ford blev ingen mindre än WRC2-vinnaren Gus Greensmith som körde in som sjua med R5-Fiestan. Något som gjorde britten väldigt känslosam vid målet.

Känns som att det tagit så lång tid att nå detta men äntligen, kommenterade Greensmith med tjock hals.

Så många jag vill tacka för detta, M-Sport, mamma och pappa men allra mest min tidigare co-driver Craig Parry som tack vare hårt jobb gjort att jag idag står här som vinnare!

Greensmith syftar på att Parry tvingats lägga ner sin karriär efter att paret gjorde en våldsam krasch när man ifjol testade inför Rally Deutschland. Parry är ännu inte helt återställd och kommer inte att kunna ta upp karriären igen så inget konstigt att det var en tårögd Greensmith som firade sin första seger. Bäst av WRC-Fordarna kom så Teemu Suninen som elva totalt men sjua i ”M-klassen”. Placeringen efter i klassen togs av Pontus Tidemand/Ola Fløene efter allt strul under WRC-premiären. Något som ändå inte sänkte Pontus som kom hit utan förväntningar, bara att ta sig i mål och komma förberedd till Rally Sweden.

Vi sa från början att vi ska göra det här ordentligt, våga låta oss ta tid att lära känna bilen, bygga upp vanan bit för bit och inte stressa upp oss över att andra åker snabbare. 

Pontus summerar helgen med ”jag gjorde mitt jobb”.

Den här tävlingen har gett oss mycket med tanke på framtiden och vi har gjort bra framsteg under de här dagarna, allt från känslan i bilen till hur vi måste jobba med noterna så de matchar farten. 

I WRC2 var det då Greensmith som vann även om han egentligen körde i WRC2 Pro. Näst bäste R5-åkare blev Yoann Bonato och som därmed vann WRC2 i en C3 R5. Som trea här rullade KMS-Polon fast här skött av österrikarna i  Baumschlagerteamet med Ole Christian Veiby/Jonas Andersson. 

Vill bara påpeka att mitt WRC-tips var hundraprocentigt på pallen, hade jag bara kastat om Loeb och Latvala hade topp-fem suttit som en smäck. Underskatta mig aldrig…

*

Då är SM-premiären avklarad i och med att Mekonomen Bergslagsrallyt gått i mål. Känslan av att Rally-SM är på väg upptåt håller i sig vilket jag tror och hoppas alla kan glädjas åt. Nu var jag inte själv på plats i Ludvika men har enbart nåtts av positiva rapporter från allt som Tobias Johansson & Co svarat för. Även om Tobias är en hejare på mycket så kan varken han eller Bergslagsklubbarna ta åt sig äran av den vintriga inramningen som är så viktig för ett vinterrally. I synnerhet i år då SM-serien bara har en enda tävling förlagd till den här årstiden.

Även inramningen med start i centrala Ludvika plus storpublik i skogen bidrar till statushöjningen. Likaså en sådan liten bagatell som anpassningen av startnummer till WRC/ERC, orange siffror på bakrutorna kompletterade med samma typ av dörrdekal som i VM bidrar i all sin enkelhet till att öka ”SM-känslan”. Att man sedan hade dubbelt så stort startfält som i fjolårets SM-premiär i Vännäs är i sammanhanget bara en liten bonus. Nu blir det spännande att se om trenden håller i sig och att nästa SM-stopp, South Swedish Rally lyckas rida vidare på framgångsvågen som startade i lördags.

Men även det faktum att det blev seger direkt för Johan Kristofferson/Stig-Rune Skjaermoen i nya KMS-avknoppningen Volkswagen Dealer Team BAUHAUS lyfter SM.  Före start höll dock den dubble rallycrossvärldsmästaren en låg profil väl medveten om sin orutin med bara nio tidigare framträdande i rallyskogen.

Vet inte om jag har fart för seger eller kanske bara en sjunde plats, menade Johan före start i sin nya Volkswagen Polo R5.

Farhågorna om en sjunde plats kom på skam direkt då han hängde Patrik Flodins nya Skoda i hasorna redan på första sträckan. Efter de två första sträckorna där även fyra mil långa ”Björnjägarens Minne” ingick, var Johan och Stig-Rune Skjaermoen bara fyra sekunder efter. Sekunder som han sedan plockade in med råge på sträcka tre och plötsligt var det ledning om än en liten. Tempot höll i sig och efter de åtta sträckorna stod då 30-åringen från Arvika som segrare i sin SM-debut.

Jättekul, men det känns allt lite oväntat att vi vinner, kommenterade Johan som direkt efter målgång reste till Svenska Bilsportförbundets prisgala i Linköping för nya hyllningar.

Med segern la Johan en stabil grund inför resten av SM-serien där nästa tävling blir på grus i South Swedish Rally i slutet av maj. Segern var så klart lite svårsmält för tvåan Flodin som gjorde ett enda misstag, en snurrning på sträcka tre.

Johan var rejält tuff och kommer att bli en svår nöt att knäcka, men samtidigt jäkligt inspirationshöjande, menade Ilsboexpressen.

 – Jäkligt kul, men samtidigt frustrerande när jag tycker jag kör fullt!

Trea i klassen slutade regerande mästaren Martin Berglund från Gävle och nya Team Ramudden, halvminuten efter Johan. Med detta är jag trots allt lite stolt då jag hade trion överst i tipset för klassen Trimmat 4WD. Låt vara att Flodin toppade tipset med Kristoffersson som tvåa men Berglund satt som en smäck som trea.

*

Samma sak, nästan i alla fall blev det i Trimmat 2WD men en lite hängig Kristian Johansson fick inte till det så bra med sin nya Renault som jag trodde i fredags. Känns med facit i hand också lite korkat att ha trott att en fransman skulle rå på en tysk Opel, jag erkänner. Nu var det till slut en lite överambitiös nottolkning av Kristian som tyckte sig höra ”2” från Fredrik Livh när det egentligen var ”1”, med besök i en snödriva som resultat på sträcka tre. 

Missade, så det var mitt eget fel att vi hamnade i diket, konstaterade Kristian som efter detta satte fyra bästa sträcktider på andra halvan.

Istället blev det Opel Corsa och Daniel Röjsel/Mikael Johansson som klev fram till ledning men sedan började däcken få stryk och bakifrån kom så Team Nybe genom Robin Sandberg/Matthias Bengtsson stormande. Inför sista sträckan var marginalen nere på sex sekunder när där kom fräscha framdäck på Corsan. Ett lyckat drag från den Smålandsboende ”Masdjävulen” visade det sig och segern satt klockrent.

Så skönt att vi äntligen får komma i mål med en bil som hållit måttet hela vägen, även om vi sinkades något av oljeläckage i mitten av tävlingen, berättar nu både SM och J-SM ledande Röjsel.

 Vet att farten finns och nu har vi fått visa det, även om vi tråkigt nog inte kunnat köra alla sträckor i maxtempo med tanke på att däcken skulle hålla.

Med Sandberg som tvåa och Johan Holmberg  på tredje plats hade jag ändå två av mina förhandstips inne på topp-fem. Försvann i likhet med så många andra gjorde Elias Lundberg som fick skotta snö istället för att köra om SM-Poäng.

*

I Otrimmat 2WD blev det ganska tippat så även av mig, Dennis Rådström och Johan Johansson som hade bäst tempo i Ludvika. Men på andra platsen missade jag helt och satte här Jari Liiten/Mikael Kjellgren men gick bort mig totalt på Nyköpingsbröderna Jakobsson med Håkan som förare och Pontus vid noterna och som jag inte alls hade en tanke på. Nu rullade dom in som tvåa och som trea då regerande mästaren Liiten. Att det inte var någon lätt seger skrev Rådström under på direkt som bara hade 1,1 sekund tillgodo på Jakobsson

Det är häftigt att se vilket tempo våra svenska juniorer har och det har varit en hård fight hela dagen.

SMK Hörbys Tom Kristensson/Henrik Appelskog ska i likhet med Rådström ta sig an J-WRC med premiär i Rally Sweden. Nu blev det en femte plats med Opel Adam i sin allra första vintertävling med en framhjulsdriven bil. Utan att ens kika på konkurrenternas tider körde Tom i stort sett problemfritt de 14 milen specialsträckor vilket slutade med en femte plats. Att det skilde en och en halv minut upp till Rådström i topp bekymrade inte Hörbyföraren.

Handlade bara om test i dag, nu ska vi förbereda oss inför resten av säsongen, menade Tom.

Imponerade gjorde även klubbkompisen Victor Hansen/Victor Johansson som slutade två placeringar efter Tom. Viktigare var att i Junior-SM som är Victors huvudmål blev han femma vilket bådar gott inför grusdelen av SM-serien.

*

I Trimmat 4WD Övriga var jag inte alls med och skäms nästan över att erkänna att ingen av de som till slut kom in på ”topp-fem” hade jag med i mitt tips. Samtliga WRC-bilar försvann och istället blev det hemmahoppet och inte frekvente SM-åkaren Mattias Nyström med Mikael Schuster som kartläsare i den röda Mitsubishin som var snabbast.

Jättekul med SM hemma så då ville vi vara med. Men att det skulle gå så här bra, är långt över förväntan, säger Mattias.

Tvåa slutade Borlänges Steen Skodborg/Christian Lindberg 13 sekunder bak. Större marginal till trean från SMK Linde, B-föraren Henrik Carlzon/Petra Nordqvist, lite över fyra minuter.

*

För övriga skåningar blev det ingen lyckad Dalarna-tripp och allra tuffast inledning fick Joachim Grahn och Rickard Nilsson med sin WRC-Focus. Redan på första sträckan blev det stärkande snöskottning vilket innebar att man fick starta om efter lunch med maximalt tidstillägg. Då kom där dock bra tider men utan något större mening, Åhuskärrs-duon slutade sist i klassen.

Inte heller Hässleholmarna Johan Green/Kevin Athley och Johannes Harladsson/Kenny Andersson hade någon lyckad premiär i sina blå Toyotor. Green pendlade runt elfte platsen när han fick tekniska problem med två sträckor kvar att köra. Då hade redan Haraldsson gett upp av samma anledning.  Trelleborgaren Lukas Hägg med Anton Johansson vid sidan i R2-Fiestan körde in som 18:e förare i Otrimmat 2WD och som elva i J-SM-delen.

”Halvskåningarna” från Ryd, Peter och Danny Holgersson hade inte eller någon större lycka med sig när man borrade ner den gröna (?) Escorten djupt i snön i ett tidigt skede. Vad är det jag brukar säga om gröna rallybilar?

*

När nu Jari Liiten bara blev trea så fick han ändå ett lite plåster på såren när han fick ta emot rallyts eget juniorstipendie på 6000 kronor

Att få en sådan utmärkelse hade jag inte alls förväntat mig, jätteroligt när andra sett en och uppskattar det man gjort, tackade Liiten.

*

Avslutar dagens Motorbloggen med några rader från en som tog sig till Ludvika i går, Pierre Skytt. Han skriver:

En liten reflektion från åskådarplats i ett bitande kallt (-5) Ludvika. Att Kristoffersson var en förare av rang är inget annat än ett faktum, men att klara av att sätta våra förareleganter i SM på plats är inget annat än storstilat. R5or och WRC bilar är alltid publikdragande tack vare farten. På SS4 och 5 där vi stod fick vi höra varvstoppskörning på flera av ekipagen innan man var tvungen att lugna ner sig innan en höger – vänsterkombination, här imponerade de tvåhjulsdrivna bilarna, speciellt de som bromsade senast. Hörbys Tom Kristensson var ett exempel på detta som lät Opeln leva ut i full blom, total avsaknad av respekt för det hala underlaget bemästrade han detta avsnitt beundransvärt. Men Röjsel i Corsan såg ut att gjorde samma sak väl, när han varvade ur bilen och likt Kristensson höll spåret utan större dramatik, men med ryslig fart. Även Emil Karlsson i Volvon, Robin Sandberg och Johan Holmberg i Corollorna var mycket sevärda. Roligt att se hur man från Ludvikas sida upplät torget och Folkets hus leva upp i anrika Bergslagsrallyts fulla glans. Man kan väl tycka att det borde letat sig ut fler nyfikna i Ludvika centrum denna dag men på sträckorna såg det relativt välbesökt ut.

Kan tilläggas att bilderna från Ludvika kommer från Annemo Friberg, Tony Welam och Pierre Skytt.