Blogg

Ogier i en klass för sig, Kopecky dominerade totalt i WRC2, Emil (3:a) och Dennis (4:a" i J-WRC, Lundquist snabbast i Eskilstuna och chanserna för rallypremiär ökar!

Det är bara att lyfta på vårkepsen och gratulera Sebastien Ogier och Julien Ingrassia till ännu en WRC-seger, den här gången på Korsika. Direkt på sträcka ett i fredags drog fransmännen upp vinnartempot och sedan släppte man aldrig av förrän efter målet på power stage. Ogier menade att han hade haft ”a good weekend” och var tillfredsställd med sin uppvisning.
Riktigt bra nyheter att vi fortsätter att utvecklas och att bilen är snabbare än fjolårets, menade vinnar-Seb.
Jag gillade verkligen Tour de Corse, riktigt roligt och det var symboliskt viktigt att vinna då det är exakt 10 år sedan som jag vann Junior-WRC guldet just här!
Nu tog faktiskt inte Ogier flest sträcksegrar det gjorde Toyota-föraren Esapekka Lappi som var snabbast på fyra sträckor (delade SS10 med Ott Tänak) men ändå dominerade han som vanligt. Det är nog så enkelt att han står i en helt egen klass och enda chansen att rå på honom är att han har en dålig dag samtidigt som Thierry Neuville, Ott Tänak och kanske Kris Meeke gör sin ”drive of their live”. Inte så ofta som allt detta sammanfaller och då är det bara för dom och övriga att satsa på att bli ”the best of the rest”.
Inte bara kombinationen inne i hytten på #1 Ford Fiesta WRC som påminner om ett urverk, även bilen verkar näst intill oslagbar. Detta trots att ”experter” menade att fjolårets triumf i Märkes-VM skulle bli svår att upprepa beroende på att nu hade konkurrenterna och då främst Hyundai, kommit i fatt och även förbi Fiestan. Lite ligger där i påståendet då Hyundai leder på 111 poäng före M-Sport/Ford på 107, sedan rejält hopp ner till Toyota och Citroën som jag redan nu vågar lova inte kommer att ta något Märkes-guld 2018. Men att Hyundai leder beror inte på att bilen i20 WRC är så mycket bättre, istället är det förartrion Thierry Neuville (3:a), Dani Sordo (4:a) och Andreas Mikkelsen (7:a) som levererar stabilare än Fords Elfyn Evans (5.a) och inhopparna Bryan Bouffier (bröt) och Temmu Suninen som inte hade någon ratt på Korsika. Med Ott Tänak kvar i sin ”line up”hade Malcolm Wilson med all säkerhet kunnat sitta lite lugnare i båten och ro mot ännu ett guld.

*
Roligast och mest minnesvärt var ändå fajten ”the best of the rest” som till slut togs av Ott Tänak, 36 sekunder långsammare var han och Yarisen. En stabil insats som förde upp estländaren till tredje platsen i Förar-VM men redan har han 39 poäng upp till Ogier. I fajten om de två resterande pallplatserna fanns Hyundai och Thierry Neuville. Med en motor som började gå så illa mot slutet att belgaren satt som på nålar över att den skulle stanna helt, var nog tredje platsen ändå något han var nöjd med.
Har varit mycket frustration i helgen, vi har inte alls kunnat matcha tiderna ”of the front-runners” även om vi verkligen försökte, suckade Neuville efter målgång.
Vi var helt enkelt inte ”riktigt med i matchen” den här helgen!
Om Neuville var frustrerad var detta inget mot vad Andreas Mikkelsen/Anders Jaeger kände efter sin svaga sjunde placering.
En tuff och svår helg och absolut inte ett resultat ville ha, konstaterade norrmannen.
Hela rallyt har Mikkelsen ”gnällt” över att Hyundai #4 haft knas med set up och man lyckades aldrig få styr på väghållningen.
Vi måste få mer data och erfarenhet för bilen på asfalt, helt uppenbart, summerade Mikkelsen och med lite självrannsakan la han till.
Vi behöver mer mil för att hitta extra fart både hos bilen men även hos oss som kör, det blir hemläxan till nästa asfaltrally i Tyskland!

*
Om det vilade besvikelse i Hyundai-bygget var det ändå inget mot stämningen host Citroën. Redan på sträcka två gick stora delar av luften ur ”Vinkelgänget” när Sebastien Loeb inte ”kunde backa ur planteringen”. Visserligen omstart och tre sträckvinster men en nionde plats i WRC-gänget var långtifrån vad teamchef Pierre Budar hoppats på. När så även Paul Nagle bluddrade med noterna hos Kris Meeke var katastrofen i hemmatävlingen (Korsika räknas som Rally France i WRC-tabellen) total. Meeke och Nagle kämpade om andra platsen när det blev fel i notläsningen och i stället för ”vänster tre” läste Nagle, ”vänster fem” vilket gjorde att Meeke hade fullt påslag i kurvan som var mycket tvärare än han väntade sig. Gick bara rätt ut i spenaten och utan möjlighet att ta sig tillbaka på vägen.
Sjävklart blev vi alla besvikna över Kris och Pauls misstag som blev väldigt dyrbart då vi troligen missade en pallplats i en tävling som vi seriöst väntade oss toppresultat ifrån, menade en nedstämd Budar.
Redan innan bilen stannat uppmärksammade Meeke att Nagle på att han läst fel och han sa inte emot. Redan före avåkningen kände ”The Ulsterman” att det gick på gränsen på sträckan och då fanns där ingen plats för misstag av den här kalibern. Även om besvikelsen var stor hos de båda tog Meeke det med ro och förklarade.
Första gången under alla våra år tillsammans som Paul läst fel. Vi har tidigare åkt av många gånger när det varit helt mitt fel och inte hans, menade Meeke.
We win together and we lose together och jag är säker på att vi kommer att studsa tillbaka ännu starkare i Argentina!

*
När det kommer till WRC2 och asfalt är tjeckiske Skoda-åkaren Jan Kopecky klassens ”Ogier”. Inledde lite avvaktande på fredagen, kände lite på motståndet och sedan petade han in femman och utbrast i intercomen ”nu åker vi pågar” fast på tjeckiska. Visst blev det åka av och efter de tolv sträckorna var Kopecky nästan två minuter före tvåan Yoann Bonato, Citroën. Med detta gick tjecken även upp i WRC2-ledning, sju poäng före Pontus Tidemand som stod över ”Rally France” och istället får chans att gå upp i ledning igen i kommande Rally Argentina.
Ny trea är nu Ole Christain Veiby som kämpade hårt och fladdrade lite mellan placeringarna men slutade till sist som fyra. Det som säkerligen gladde Ole Christian och Stig Rune Skjaermoen allra mest var säkerligen att man spöade Kopecky med över halvminuten på 55 kilometer långa ”Vero – Sarrola-Carcopinio”, men då hade nog redan tjecken petat ur femman och bara njöt av landskapet. Om detta gladde så surades det över att bara vara 1,8 sekunder bak tredjeplacerade Fabio Andolfi.
Vet inte säkert men har lite känsla av att Takamoto Katasutas seger i Värmland var en kombination av tur, bättre däck (Pirelli) och så klart även lite skicklighet. På Korsika rosade varken Katsuta eller kompisen Arai och de var aldrig i närheten av pallen.

*
I Junior-WRC fick Emil Bergkvist/Ola Fløene delvis revansch på Dennis Rådström/Johan Johansson från Rally Sweden där Dennis vann före Emil. Nu var det ombytta roller men dessvärre inte som etta och tvåa utan som trea och fyra.
Vi är nöjda med vår tävling, summerar Emil från Torsåker.
Det är så oerhört hög nivå i denna serien och de andra åkte riktigt fort i helgen.

”De andra” som Emil hänvisar till var fransmännen Franceschi, Folb och Faymouth som stod i en egen klass i ”Tusen kurvors rally”. Upp till vinnaren hade Emil 3.28,6 och till pallen över två minuter. Trots bra förberedelser var fransmännen svårtuggade för svenskarna.
Det har varit en väldigt utmanande tävling med extremt långa sträckor och vi hade lite problem inledningsvis med att hitta det rätta flytet. Men igår fick vi lite hjälp och det hjälpte väldigt mycket, så vi är nöjda med hur körningen fungerade i slutet.
Även Dennis Rådström och Johan Johansson var nöjda med helgen som man beskriver som fantastisk.

Vi har utvecklats något enormt och får med oss mycket poäng i mästerskapet, så det kan knappast bli bättre, säger Dennis.
Jag är förvånad över hur bra vi faktiskt hängde med de andra, detta är nästan en större prestation är segern i Sverige.
Det Torsby-åkaren kan vara allra mest nöjd med är att varken han eller Johan i högerstolen gjort ett enda misstag, trots alla möjligheter att göra så.
Var lite orolig innan vi kom hit för hur det skulle gå, men allt har gått felfritt hela helgen och vi har inte gjort några misstag, säger Johan.
Nu väntar grus i nästa J-WRC tävling som körs i Portugal om cirka en månad.
Det ska bli kul att komma tillbaka till gruset men nu blir det också mycket tuffare för alla i årets mästerskap kan vara med och kriga i toppen på grus!
Även Emil ser framemot gruset och just Portugal har Emil kört de två senaste åren och där även Fløene (bilden) har stor erfarenhet.
Visst är det en fördel att vi vart där innan, men vi ska inte underskatta de andra. Vi vet att Dennis (Rådström) och flera andra är duktiga på grus. Det gäller att komma så bra förberedda som möjligt inför tävlingen, så får vi se hur långt det räcker, avslutar Emil.

*
I lördags startade Eskilstuna Sprintcup med sin Aprilsprinten, den första av fyra deltävlingar. Totalt 109 anmälda och storfavoriten Martin Lundquist, Fagersta gjorde ingen besviken och vann på den ganska blöta Ekebygropen med sin Mitsubishi. Svenska mästaren lovades hårt motstånd av lokala Strängnäs AMS föraren Rikard Moberg i samma märke. Rikard körde starkt men hade marginalerna på fel sida och slutade på en 3:e plats.
Vi gjorde i alla fall ett ärligt försök, men visst är det lite surt, sa Rikard efter målgång men verkade på det hela ändå ganska nöjd.
Tvåan Fredrik Dannevall var endast 2,6 sekunder efter Martin och 8 sekunder före Rikard. I tvåhjulsdrivet kom Ola Axelssons Volvo att få bekänna färg med Elias Lundberg bakom spakarna. Elias vann två av åken men tvåan Jani Haiju i Opel Manta tog en sträckseger. Trea blev Martin Jakobsson.
I B-förarklassen vann Pontus Florin i en Honda Civic med en tid som räckt till en 4:e plats i A-klassen. Den tätaste klassen blev Suzuki-klassen, med några vocare. Krister Moren Kolsva vann med 0,9 sekunder över Eskilstunas Christian Granfors före trean Mattias Eriksson i en Peugeot 206. Här gjorde även Eskilstuna MKs Bosse Granfors comeback efter 22 års uppehåll i en Suzuki som annars rattas av sonen Robin. Bosse satsade väl och blev till sist 9:a efter 8:e placerade Dan Andersson.
I Ungdomsklassen med fyra startande tog Eskilstuna MKs Oscar Packalen sin första klasseger i Suzuki Swift med stolta pappa Stefan Packalen i högerstolen.
Tack för både rapport och bilder Pierre Skytt men var det inte elakt i överkant att skicka en bild på Saab vs. Opel? Hur den ojämna kampen slutade framgår tydligt.

*
Avslutar dagens hårt WRC-vinklade Motorbloggen med en ny stämningsbild från ”målskjutsen” på Silverkongen-sträckan norr om Kristianstad. All snö och is är nu borta från vägen och stora delar var snustorr åtminstone på ytan. Men just i den här kurvan var det blött och dessutom ganska rejält med väta. Men om jag för en styv vecka sedan trodde på ännu en inställd tävling och kanske bara 20 procents chans att det skulle gå att köra. Nu har jag svängt och tror fortfarande på samma procentsats men med skillnaden att nu är det 20 procents chans att tävlingen ställs in. Delar alltså Anders Martinssons optimism och med lite tur syns vi i målet på sträcka fyra den 21 april där jag som vanligt ska försöka undvika att stöka till saker och ting…
Ingen Motorbloggen måndag, för mycket på agendan och tyvärr förlorade bloggen.