Blogg

Neuville snabbast i Ypres Rally, Citroën toppar upp i WRC2, Emil B. anmäld till Rally Finland, Linus på väg till Daytona och midsommar i en Sprintkadett!

Ikväll strax före 17.00 drar första sträckan i gång i belgiska Ypres Rally, 8,9 kiolmeter långa ”Langemark”. Ingen större överraskning att Thierry Neuville var snabbast på ”Q-stage” i den ”röda näsan-i20 R5”. WRC-ledaren var sekunden snabbare är en annan hemmaförare Vincent Verschueren. Lite märklig seedning kan jag tycka, Neuville har startnummer 5 medan Verschueren på sin Skoda har begåvats med nummer 46. Trea var Kevin Abbring (#2) som den här gången kör C3 R5 och på femte plats Ole Christian Veiby/Stig Rune Skjaermoen, 1,8 långsammare med Even-Skodan. Noterar att Ole Christian valt att gå ut som bil nummer sex i kväll.

Högst seedad är fransmannen Bryan Bouffier som här inte kör någon M-Sport Fiesta utan en Skoda även han. Om det var ovana vid Fabian eller lite överladd på kvalificeringen vet jag inte, men här åkte Bouffier av så det stod härliga till. Med lite tur så blev det nu bara en runda på det vajande sädesfältet innan han sju sekunder efter Neuville nådde sträckmålet. 

*

Även om Citroëns nya C3 R5 verkar vara en mycket bättre bil än föregångaren saknas ”pricken över i”, en seger i WRC 2 eller ERC. Citroëns egen Stephane Lefebvre kämpar på bra men nu vill teamet spetsa till satsningen och i Rally Finland kommer man med två bilar. I C3 nummer två sätter sig snabbe italienaren Simone Tempestini. Ett litet udda val ändå och hade jag varit Pierre Budar hade jag nog hellre letat efter någon snabb grusåkare. En vild chansning hade så klart varit ERC-tvåan Alexey Lukyanuk. Eller för att göra det hela än mer spännande, övertalat Kris Meeke till ett WRC2-inhopp, kanske detta hade varit vad han behövt för att hitta tillbaka till sig själv…

I JWRC finns nu Emil Bergkvist med i listan och med Jocke Sjöberg som kartläsare. Kul då det bara för en månad sedan flaggades för att budgeten inte var i topp och starten i Portugal hängde löst. Nu blev det start där och inför superviktiga Finland skiljer 16 poäng upp till ledande Dennis Rådström vars namn ännu saknas i listan. Eter det finska mandomsprovet återstår bara Rally Turkey i mitten av september för juniorerna i WRC.

*

Svenske Linus Lundquist gör succé i det brittiska Formel 3-mästerskapet och leder lite överraskande. Succén har även gjort att han ligger i toppen av Sunoco Whelen Challenge och ett litet steg närmare start i klassiska Daytona 24-timmars 2019. Alla som kör på Sunoco (racingbränsle) i de utvalda tävlingarna tävlar om första priset, starten på klassiska Daytona. Brittiska Formel 3 är ett av de mästerskap som tävlar på Sunoco-bränsle och vars förare därmed är kvalificerade för Sunoco Whelen Challenge. När halva säsongen nu bockats av har Linus Lundqvist alltså tagit plats allra högst upp i toppen av Sunoco-tabellen, där hela 68 förare under 2018 utkämpar en tuff kamp om den eftertraktade Daytona-styrningen. Bakom sig har han GT-föraren Phil Keen och tvåan i F3- mästerskapet, dansken Nicolai Kjaergaard.

*

Nattrace är vad som väntar Fredrik Blomstedt i helgen då Lamborghini Super Trofeo kör sin tredje deltävling under italiensk natthimmel.

Häftigt att få uppleva det här och köra en 600-hästars Lamborghini i 300 km/h, på natten, i just Italien, säger Fredrik Blomstedt. 

Det blir ett speciellt lopp, utan tvekan. Jag tror att alla vill vinna! 

Fredrik delar bil med finländaren Patrick KujalaMisano-banan vid Rimini.

*

Med bara strax över 40 anmälda var det inte konstigt att Lunds AC förlängde anmälningstiden till den 24 juni (även om det strider mot DM-reglerna) till BravidasprintenLjungbyhed. Förhoppningsvis kommer där ytterligare namn under helgen…

*

Med detta sätter vi punkt för Motorbloggen för att istället prioritera midsommarfirande. Men precis som Kalle Anka och hans vänner förgyller varje julafton på SVT klockan 15.00 låter jag mina egna midsommarupplevelser från Halmstad bli en tradition här. Ni som redan tröttnat på denna förslår jag attackerar sillen, nypotatisen och kanske snapsen direkt och så önskar jag en glad midsommar.

Jag minns tillbaka (bilden är från ungefär samma tidpunkt så inte var det konstigt att tjejerna stod i parad när man drog fram) på mitt allra första midsommarfirande ”utombys” i början av sjuttiotalet. Jag skulle få hänga med de ”store pågarna” till Halmstad och Tylösand, för där var det håll i gång. Att jag sedan kunde låna fars gula Ford Taunus 17M med tackräcke, gjorde ju inte saken sämre. Här fick både tält och allt annat plats medan kompisarna hade ”dricka och annat nödvändigt” i sina lite fräckare bilar, Volvo PV/Amazon och så en Opel rally kadett Sprint. Totalt var vi väl ett tiotal personer som drog iväg på torsdagkvällen, mest killar men även några tappra tjejer hade vi lyckats lura med oss. 

Väl framme i Tylösand tog det inte lång stund innan tält och annat var på plats, festen kunde med andra ord börja. För min del med en helvetisk brygd bestående av Lemongin (finns inte längre på Systembolaget, billig svensk gin smaksatt med citron) och fruktsoda. När jag blev trött på ”fruktsmaken” övergick jag till Silverrom och cola, TT:s mellanöl och Bullens pilsnerkorv vilket gjorde att den i festsammanhang tämligen orutinerade Motorbloggaren snart gick på varvstoppet innan ”överfyllnadsskyddet” utlöste.

Efter många timmars sömn vaknade jag uppåt middagen på midsommarafton och var då sugen på allt annat än ”helvetesblandningen” från kvällen före. Detta var dock inte något som gällde mina kompisar som fullföljde traditionen med svenskt midsommarfirande. Framåt seneftermiddagen behövdes påfyllning av mellanöl, det såldes i livsmedelsbutiker och det fanns bara en som var ”körklar” i gänget, jag. Som krav ställdes av mig att få låna en av kompisarnas röda fullt rallyutrustad ”Sprintkadett” . Att som nittonåring med klara rallyambitioner åka in till Halmstad i en Ford Taunus med takräcke, fanns inte ens på kartan. Opelägaren var i någon sorts sjunde himmel och skickade över nycklarna utan att blinka, påfyllning av dryckesförrådet var uppenbarligen akut.

Uppdraget utfördes och några timmar senare tyckte jag att sällskapet var i lulligaste laget. Samma sak tyckte en av tjejerna, som inte heller var ”imponerad” av sällskapet utan frågade mig om vi inte kunde köra en sväng istället. Något annat än Kadetten var inte att tänka på och ägaren mumlade något oviktigt, langade åter över nyckeln samtidigt som han öppnade en ny TT.

Kvällen var ljummen och jag kände mig mer som Opels rallyess Bus-Ove Eriksson eller Anders Kulläng än ”glasmästarens påg”, när jag med en snygg tjej i högerstolen cruisade runt i Halmstad. Fast likheterna med Toad i filmen ”Sista natten med gänget”, stämde mycket bättre.  Toad var killen som drog runt i en lånad vit Chevrolet Impala 1958 utan att få till det…

Så småningom sent på söndagen om jag minns rätt, satte vi åter kurs mot hemmet med mig bakom ratten på fars Taunus. Kompisen åkte i baksätet på sin ägandes Rally Kadett och med en fräschare chaufför bakom Opel-ratten. Övriga sällskapets minne av midsommaren var väl så där men jag minns än i dag glasklart när jag var ”Bus-Ove i Halmstad” och lika klart ”kvalificeringen” kvällen före midsommarafton…