Blogg

Loeb leder, Stig B. likaså, Veiby borta från Asien-guld. Eslövs-Mats vill till Turkiet och Dennis R. utsedd till "Årets Ungdom.

Med nio raka VM-titlar fins väl inget tvivel utan att fortåkarkänslan fortfarande finns i full vigör hos Sebastien Loeb. I franska Rallye du Var leder Loeb och som vanligt med sin gamle parhäst Daniel Elena vid sin sida. Men inte i någon Citroën utan i en framhjulsdriven Peugeot 306 Maxi. Men det är tätt bakåt, bara 3,4 sekunder långsammare är David Salomon i en betydligt vassar WRC-Focus och detta efter sju av de totalt 13 sträckorna. Trea är Michel Sylvain i en R5-Skoda och fram till Loeb skiljer 19,5 sekunder.

*
I East African Safari Classic Rally är det inte så förvånande svenskt i topp genom Stig Blomquist och Mattias Adielsson i en Tuthill-Porsche.
Två fina sträckor idag, helt ok dag. Ett par småmissar men det har alla haft, så vi får säga att allt är bra, kommenterade Mäster efteråt.
Då hade även en tragisk trafikolycka inträffat där en ur tävlingsledningen omkom vilket gjorde att fredagens sista sträcka ställdes in.
Tvåa efter Stig ligger kenyanen Carl Tunder i en Triumph TR7. På nionde plats finns nästa svenskbil med Roger Samulesson/Robin Friberg som drabbats av dubbelpunkteringar plus att man kom ikapp en medtävlare som inte flyttade på sig. Elva placeringar längre ner ligger Riflex Sport med Jan Hagman/Christer Carlsson som även de drabbats av punktering. Detta på grund av icke ”Safari-anpassat gummi” som nu bytt ut mot mer dugliga Dunlop som till exempel Stig använder.

*
I Coffe Day Rally of India går det tungt för Ole Christian Veiby och Stig Rune Skaermoen. Problem med både koppling och växellåda har gjort att segern i Asia Pacific Championship mer ellr mindre redan är vikt åt hemmaföraren Guarav Gill.
Med sina problem tvingades Veiby köra sju sträckor innan han fick både ny växellåda och koppling och började därefter rada upp sträcksegrar. Dock till ingen större nytta då han för att vinna mästerskapet måste vara före Gill. Med nästan arton minuter fram till honom ser det minst sagt mörkt ut för de norske Skoda-åkaren.

*
I höstas gjorde Eslövs Mats Andersson med Hörby-kartläsaren Jörgen Jönsson sin andra raka start i sin Opel Adam R2 i WRC Rally Spain. Nu planeras det eventuellt för ny WRC-start men inte i Spanien utan kanske i nykomlingen i WRC 2018, Rally Turkey.
Vi har en vision och om ”Klippet” (den trogna serviceilen med både många år och mil bakom sig) orkar till en VM-tävling till och då kanske Turkiet i så fall den ultimata utmaningen med 330 mil från Eslöv, avslöjar Mats.
Resa genom ,Danmark-Tyskland-Tjeckien-Slovakien-Ungern-Serbien-Bulgarien-Turkiet så ”Klippet” kan nog behövas bepansras…
Men det är som sagt bara en vision och kräver en hel del!
Annars kanske det blir Spanien igen men även Wales lockar där Mats har stor erfarenhet, ”Brittisk Mästare” som han är. Ett tredje alternativ enligt elektrikern från Eslöv kan vara asfaltrallyt Rally Deutschland i augusti.
Men först väntar första deltävlingen i Tyska Mästerskapet ”ADAC Saarland-Pfalz Rallye ” den 2-3 Mars.

*
I går åkte Henk Bakkenes med Jeanette Kvick av direkt på första sträckan av finalen i Tour European Rally, Tuscan Rewind 2017. Deras Mitsubishi EVOX som servas av välkända Heuvel Motorsport blev tämligen deformerad av ”rulleturen”.
Olyckan skedde redan vid 11-tiden men bilen kom inte tillbaka till serviceplatsen förrän vid fyra tiden på eftermiddagen, berättar Kvicken.
Då började ”drengene” jobba direkt ”med at få bilen lappet sammen” för omstart.
Då detta var holländarens första riktiga krasch kändes det viktigt att ”komme op på hesten igen“ konstaterade hon varför det siktades på omstart vilket det också blev. Största problemet var att dörrarna på högersidan var svårt skadade vilket krävde mycket jobb innan man kunde öppna och stänga.
Tur i oturen hade även den fotograf från arrangören som stod placerad precis där olyckan skedde men som tur var undkom oskadd från händelsen.
Fotografen var den förste jag fick se när jag kom ur bilen och jag slängde mig om halsen på honom och frågade om han var oskadd, berättar Kvick.
Med stort tidstapp på grund av händelsen så slutade ändå Bakkenes/Kvick tvåa i klassen för 4WD- Grupp N. Vann totalt gjorde välkände italienska WRC-åkaren Lorenzo Bertelli.

*
I veckan delade värmländska Helmiastiftelsen ut 2 055 000 kronor till 49 olika stipendiater. Störst summa gick till Finnskoga Motorklubb som fick ta emot 300 000 kronor medan Team Westom fick hälften så mycket. Bland andra motorrelaterade mottagare fanns Johan Kristoffersson, Simin Olofsson och Daniel Rådström som fick 100 000 kronor vardera.

*
Mer Dennis Rådström som av Svenska Bilsportförbundet utsetts till ”Årets Ungdom” efter femte platsen i Junior-WRC. Han och Johan Johansson vann dessutom Rookie-mästerskapet.
Det är jättekul att få denna utmärkelsen, säger Dennis.

Det var absolut ingenting vi hade räknat med, och jag ser detta som ett pris till hela teamet och alla som hjälpt oss och jobbar stenhårt för att vi ska kunna hålla på. Att vi tillsammans kunnat bidra till utvecklingen av bilsporten känns väldigt bra.
Priset delas ut årligen till en ungdom som genom sin satsning gagnat utvecklingen av Svensk Bilsport och bilsporten i allmänhet, och har historiskt delats ut till internationellt erkända förare som Joel Eriksson, Timmy Hansen, Sebastian Eriksson och Joakim Darbom. Dennis är den första rallyföraren som tilldelas priset som han får ta emot på Bilsportgalan i januari.
Därmed avslutas Motorbloggen för i dag och som lite bonus bjuder jag på novembers Motorkrönika i Kristianstad Open.

*

Med vintern väntande runt hörnet är den eviga frågan för oss bilister åter aktuell, dubbdäck eller icke-dubb på bilen (för alla som i likhet med mig sätter säkerheten först, är det självklart dubbdäck på bilen). Annat var det förr då merparten körde på samma däck året om, möjligtvis byttes det till ”snödäck” på drivhjulen. Min far till exempel gjorde så, vilket gav en hel del spännande utmaningar under vinterhalvåret och om detta ska jag nu berätta.
I början av 60-talet började firmans trotjänare, en i Simrishamn på Duettram byggd Volvo Pickup, ha gjort sitt och far började titta efter ersättare. Att handla utanför Hörby var otänkbart vilket snävade av marknaden för små lastbilar högst betänkligt. Mer bilkunniga kompisar försökte förmå honom att åka till Höör och köpa en Volkswagen, men där blev det tvärstopp. Bil köper man på hemmaplan var fars enkla filosofi och då fanns det bara Ford att välja på. Ett enda besök på Bil &Traktor där försäljaren bara kunde visa den uppdaterade britten Ford Thames med hjälp av en broschyr räckte för far och affären avslutades.
Någon vecka senare hämtades nya firmabilen ut i en lite svårbeskrivbar kulör, mörkvit eller ljusgrå var en smaksak. Modernt frambyggd hytt med motorn mellan stolarna, rattväxel och svängd vindruta vilket gav fin sikt åt alla håll, stor skillnad mot Volvon med rötterna på 40-talet. Far var lyrisk över nyförvärvet( på bilden poserar han och närmaste släkten vid nyförvärvet), som även hade större lastflak än företrädaren. När höststormarna drog in över mellanskåne kom de första varslen om bilens bristfälliga vägegenskaper. Att diskutera väghållning och Ford Thames är ungefär som att diskutera om vaniljsås verkligen fungerar ihop med stekt ål…
Värre skulle det bli och när den första snön föll visade det sig snabbt att den av de brittiska Ford-ingenjörerna med hjälp av räknesticka framräknade optimala viktfördelningen, inte var kompatibel med skånsk verklighet. Procentsatsen kan jag inte svära på stämmer, men skulle tro att bilen hade ungefär 70 procent av vikten på framhjulen medan de drivande bakhjulen således bara hade 30 procent av tyngden ovanför sig. När så far och hans anställde klev in i hytten förstärktes det som redan utifrån betraktare lätt kunde se, Forden lutade kraftigt framåt. Med den viktfördelningen behöver man inte vara Nobelpristagare för att räkna ut att vinteregenskaperna hos Forden blev just ”spännande”. Otaliga gånger var det som far fastnade vid minsta lilla uppförsbacke, eller en trottoarkant som skulle passeras. Det allra största problemet var annars till bilens garage, här var nämligen en cirka halvmeter hög, svagt sluttande infart och minsta lilla snö här innebar att Forden fick tillbringa natten utomhus.
Då fick far för sig att det var ”snödäcken” som var orsaken till problemet och konsultationen hos ”Olle Vulkare” bekräftade hans tes. På bilens bakhjul monterades helt nya ”Trelleborgare” med riktigt grovt snömönster. Hade samma sak hänt i dag så hade Olle blivit ett fall för tv-programmet ”Plus”.Inte f-n hjälpte det att montera Trelleborgs bästa snödäck på bilen, skillnaden blev minimal.
Hur som helst, far gjorde som vanligt: bet ihop, skottade snö framför Fordens bakhjul och led i tysthet i väntan på att det skulle våras. Detta samtidigt som omgivningen skrattade bakom ryggen över det för skånsk vinter icke-optimala bilvalet.
Nu var det inte så att han för sig själv förnekade nya firmabilens uppenbara brister men så var det ju stoltheten, att erkänna egna fel var inte fars starkaste sida. Till slut gav han med sig och gjorde som kompisarna rått honom från början, köpte en Volkswagen Pickup. Med motorn placerad längst bak fick bilen så klart bättre framkomlighet på vintern och som far konstaterade inför omgivningen:
– Höör är ju nästan som Hörby, tar inte mer en kvart att köra dit för service…