Blogg

Lite back stage från Rally de Espana, Ogier handbromsade, Loeb hemlighetsfull och tyvärr troligen ingen WRC comeback 2019 för Petter!

Hemma från Rally de Espana är så klart skallen proppfull med intryck från det absolut mest högdramatiska rally man kan tänka sig. Strid på liv och nästan död in i kaklet där så klart Jari-Matti Latvala än en gång råkade göra det där lilla misstaget som i hans fall alltid blir lika ödesdigert. En centimeter för nära vägräcket på näst sista sträckan och fälgen tar i med punktering som följd. Ras till sjunde plats och än en gång gick Latvala-belackarna vatten på sin kvarnar. Med finnen borta stod fajten  och VM-ledning mellan Thierry Neuville och Sebastien Ogier. Än en gång stod ”Fru Ofortuna” och lurade bakom en av rallyts sista kurvor och där prickade hon höger bak på belgarens Hyundai och så var hans VM-ledning ett minne blott. Frågan var då vem av de två Sebastien, Ogier eller Loeb som skulle ta ännu en seger på spansk mark? Ogier hade tre tidigare och minns jag inte helt fel så jagade Loeb sin åttonde i årets tredje start hos Citroên. 

Alla vet att Loeb gjorde kanske inte många trodde var möjligt, nitade dit Ogier och kunde överlyckligt låta skumpan flöda över kartläsare Daniel Elena, tvåan Ogier/Julien Ingrassia och treorna Elfyn Evans/Daniel Barrit.

Därmed är det fransk WRC-ledning före Belgien med tre futtiga poäng när det bara återstår finalen Rally Australia i mitten av nästa månad. Ott Tänak som än en gång hade oflyt med en punktering tidigt på lördagen, ligger trea. Estlands bäste Toyota-förare har efter detta bara en mikroskopisk chans på guld. Både Ogier och Neuville måste i princip bryta för att detta ska bli verklighet.

*

Men vad betyder Loebs seger för WRC 2019? Redan klart är att den niofaldiga världsmästaren står utan rallycross-Peugeot efter att det franska lejonet drar sig ur World RX. Något annat projekt har inte heller Loeb och utåt har det inte kommunicerats något gällande fortsättning i WRC. Men på frågan om han kommer att köra här till nästa år svarade Loeb varken ja eller nej.

Vi får se, inget är bestämt, kom där från den champagnesköljda munnen.

Är ganska säker på att fortfarande segerrusige Citroên-basen Pierre Budar gärna ser honom vid Ogiers sida i deras line-up för nästa år. Om så verkligen blir fallet innebär det att Craig Breens dagar är troligen räknade i röd/vit-bil, då man redan gjort klart med Esapekka Lappi vid Ogiers sida. Än tuffare skulle det nog bli för Mads Østberg att fortsätta köra franskt kan jag tänka…

*

Nu tänker jag inte trötta er med allt om Rally de Espana som ni säkerligen redan har mer och bättre koll på än jag själv som ändå var på plats. Däremot kan jag berätta lite ”back stage” från Kataloniens bidrag till WRC.

Att det är en avgrundsdjup spricka mellan Esapekka Lappi och Toyota-basen Tommi Mäkinen är helt klart. Riktigt vad det är som hänt mellan de båda är okänt men att det råder iskyla är uppenbart. Vid fredagens service var Mäkinen framme och klappade om både Tänak och Latvala när de rullade in. Frågade och snackade lite om hur dagen varit och alla verkade fulla av harmoni. Däremot när Lappi rullade in gick han demonstrativt bort från sin chef som i sin tur, inte heller gjorde någon ansats att ta kontakt. Blir nog bra för alla parter när det blir teambyte till nästa år…

*

Sebastien Ogier visar mer och mer upp ett gladare, positivare ansikte utåt än vad han gjorde under VW-åren. När han kom in på service på fredagen väntade massor av fans och till deras stora glädje gjorde han en Ken Block-värdig handbromssväng in i M-Sport Fords stora servicetält. Jublet steg till skyn och när han så direkt började skriva autografer, hälsa på fansen och ta selfies då var det ingen tvekan om vem dom hade som idol.

*

På tal om Ken Block så blev inte hans WRC-comeback så lyckad. I en M-Sport WRC-Fiesta hölls han elfte och sista plats av WRC-bilarna när det blev taklägg på SS7 för ”sladdkungen”. Har inte varit Blocks år, en uppeldad Escort Coworth och nu en skrynklig Fiesta… 

*

Vad är det som händer inne i Andreas Mikkelsen och Anders Jaegers Hyundai? Den frågan ställer sig alla i branschen och i ett rally som han vann 2015 var norrmännen i stort sett statister tre år senare. En tionde plats är så långt ifrån godkänt man kan komma i synnerhet som han inte verkade ha något större trubbel under de 18 sträckorna.

Hittar inte balansen i bilen, berättade Andreas vid ett sträckmål och där den tomma blicken sa mer än kommentaren.

*

I ämnet pratade jag med Carlos Sainz outtröttlige gamle kartläsare Louis Moya. Över ett glas rödvin försökte han analysera sin landsman Dani Sordo som även han blev en besvikelse som femma. Spanjoren var  ett tag uppe och nosade på ledningen, låg tvåa efter bland annat en sträckseger på gruset. Men på sträcka 13 tappade han allt och var plötsligt över 20 sekunder bak. Ras till sjätte plats, dessutom utan något ”moment”.

Dani klarar inte tryck, konstaterade Moya.

Han är en snabb förare men sätts han under press kommer misstagen, tyvärr. Vet inte hur många gånger han varit tvåa inför hemmapubliken, men tyvärr jag måste säga det, Dani är ingen vinnare!

Med detta gled vi osökt in på Mikkelsen och vad Moya hört, skulle norrmannens klena resultat bero på att Hyundai #4 inte passade hans körsätt lika bra som Polon.

Du kan aldrig skylla på bilen, slog Moya fast.

Ingenjörerna bygger den bästa bil dom kan, sedan gäller det bara för föraren att visa att du är bästa föraren att köra den.

Carlos klagade aldrig på någon bil, han anpassade sig efter den istället. Inte är så lätt för alla, men dessvärre nödvändigt om man vill kvar sin plats i teamet…

*

Själv hårdbevakade jag Volkswagen Motorsports rallycomeback med nya R5-Polo där Petter Solberg och Eric Camilli var förare. En comeback som började extremt bra med bägge bilarna i topp-tre efter första dagen med Camilli överst.

Kom ifatt spanjoren Suarez på sista sträckan, både damm och mörker gjorde att jag fick släppa av lite, berättade Petter som annars legat sekundlika med slutlige vinnaren Kalle Rovanperä.

Dag två fick ett abrupt slut när växelföraren hos Eric Camillis bil gav upp.

Hade bara ettans växel kvar och när jag frågade teamet om jag skulle fortsätta ändå svarade dom nej. Annars hade jag nog provat, förklarade den genomsympatiske fransmannen med ett stort leende.

Kan gott erkänna att jag tidigare varit skeptisk till franska bilsportförbundets satsning på Ogier-ersättare men efter att ha träffa honom är den åsikten ändrad. En mycket trevlig och lättsnackad kille utan några som helst divalater. Kul när man har fel.

*

Hos Volkswagen dök alltid positiva HiQ-profilen Lars Stugemo upp för att kika på sitt nya verktyg till säsongen 2019. Lars frågade mig om jag kikat in i bilen vilket var lite svårt för honom själv, då mekanikerna jobbade för fullt med att bygga om till asfalt set-up.

Absolut, svarade jag.

Två rallystolar, en ratt och så en dj-la massa knappar och lampor var vad jag såg.

Stugemo som verkar vara på samma tekniska nivå när det gäller rallybilar som jag, nickade och la till.

Tre pedaler också där den högra ska användas så mycket som möjligt medan det är tvärtom med den i mitten…

I sitt sällskap hade Stugemo finska löftet Emil Lindholm som så klart även han drömde om att få prova R5 Polon. En chans som inte känns helt avlägsen då finska Printsport beställt två bilar där en är vikt för svensken och den andra?. Tänkt att komma till Finland innan jul och sedan premiär i Arctic Rally med Stugemo och Kalle Lexe i kupén.

Gillar Lappland, många mil och bra genomkörare inför säsongen, menade Stugemo.

Sedan blir det troligen Rally Sweden och efter det är allt öppet. Funderar dock redan nu lite på Rally Roma i ERC som verkar häftigt efter vad Tom Kristensson berättat.

Någon full SM-säsong är däremot inget mål för nya Polo-föraren.

Är inte så förtjust i upplägget 2019 med Bergslagsrallyt som ensam vintertävling och sedan final i mitten av september, nej tyvärr, det känns inte så lockande…

*

Vid uppehållet efter lördagsetappen fick jag och några kollegor ett bra snack med Petter som var väldigt öppen med sin tuffa sjukdom som han fortfarande medicinerar mot. En sjukdom som även gjort att det inte blir någon omstart i WRC för honom.

Hade du frågat mig i våras hade jag nog svarat kanske, men nu måste jag tänka på hälsan, fokusera på rallycrossen och istället försöka stötta Oliver i sin karriär, konstaterade Petter och där man kunde ana en stor besvikelse.

Jag älskar att köra rally och skulle väldigt gärna gjort en omstart, men det funkar bara inte…

Petter berättade även hur imponerad han är över sonen Oliver som nu går i fransk motorsportskola. Något Oliver själv fixat utan inblandning av varken Petter eller Pernilla.

Tror det är viktigt att han får göra sin grej, fixa sponsorer och rådda ihop att tävlande. Det lovar jag, vi har inte stöttat honom med ekonomi det har han själv raggat ihop!

Även detta med att Sebastien Loeb plötsligt satt i Olivers bil och hjälpte honom under några testpass i skolan var något som han skötte själv. Dessutom med bra resultat avslöjar pappa.

När han och Sebastien körde med R2-Peugeoten så var faktiskt Oliver snabbare…

När Petter avslöjade för storebror Henning att han skulle göra comeback i Spanien i med Polon var hans åsikt klar.

Varför läger du inte ner istället, du är 43 år och inte helt frisk. Sluta och lägg dig på beachen istället för att hålla på, rådde Henning.

Ska han säga som är ett år äldre och nu startar om igen och kör bilen bakom mig, skrattade Petter åt brorsans uppmaning. 

*

Känner att bloggen håller på att gå överstyr vad gäller längden, har mycket mer att berätta men får nog stanna här tills vidare. Men avslutar med att jag var med om två ”off road” under helgen i Salou och båda med lite av ”in car”. Den första var på sträcka 12 Querol där vi skulle långt ner i en dalgång där det fanns reserverad parkering. Problemet var bara att två kilometer innan denna var det helstopp på korkskruvsvägen mot sträckan, alltså en stärkande promenad nerför den branta vägen var vad som gällde. Strax före vi var nere såg vi vägen, bara det att där var ett cirka 8-10 meter högt nästan stup mellan den och oss. Ett stup med träd, stenar och massa annat skit, dock inget jag han upptäcka närmare när jag snabbt som bara den rasade nerför med huvudet före. En sak upptäckte jag, någon fara för benskörhet har jag inte. Kameran klarade sig och skadorna inskränkte sig till rent kosmetiska som man vid min ålder egentligen kan strunta i.

Efter detta bar det  i väg till Salou och den avslutande trevliga stadssträckan belägen strax utanför mitt hotell. Spanska rallyfunktionärer är bra men inte speciellt samarbetsvilliga. Detta innebar att istället för att gå tio meter och korsa sträckan (detta är 20 minuter innan första bil startar) fick jag promenera en lång omväg innan jag hittade ett hyggligt fotoställe. Fast ännu bättre blir det om jag går upp i en bra placerad buskplantering resonerade jag. Som bevis på att jag lyckades finns bilden på Kalle Rovanperä. Men i buskaget fanns en lömsk rot som jag lyckades få in min fot under och avåkningen var ett faktum.

Efter detta vet jag nu hur insidan av en spansk ambulans ser ut och hur trevlig den spanska sjukvården kan vara. Snabbt kikade doktorn på min blodiga näsa medan sköterskan plockade fram lite rengöringsvätska och plåstrade om densamma. Vill bara tillägga att det dracks vatten till lunchen om ni mot förmodan skulle hitta andra orsaker till avåkningarna, än de faktiska, den spanska naturen. Avslutar med det vi alla känner till och jag nu kanske bättre än många andra, ”Rally can be dangerous”!