Karossbyte för Lukyanuk, Elias L. har tuff ERC-kunkurens, intressant jämförelse SRC vs. SSRC, 12 V-åttor på Knutstorp, Kiil ny i TCR, smärtsam Opel och vad väntar nästa 50 år...

Blogg

Kommande helg är det dags för ”ERC Round 2” med Rally Islas Canarias och att då med tre  tidigare segrar i bagaget, utse Alexey Lukyanuk till favorit känns enkelt. Ytterligare tyngd i favoritkorgen är att ryssen är regerande Europamästare plus att han dominerade premiären totalt fram till jättekraschen strax före mål. En krasch som innebar karossbyte på hans då helt nya Citroën C3 R5. Nu har mekanikerna hos Santieloc Racing avslutat jobbet och i Las Palmas står nu den nybyggda bilen redo för tjänstgöring berättar Lukyanuk.

Som tur var klarade sig drivlinan relativ bra men med karossen var det värre, det blev ny!

Med ”övertid” i verkstaden franska Saint-Etienne har man fått ordning på skrotet vilket Lukyanuk är mycket tacksam för.

Dom har gjort ett fantastiskt jobb och jag hoppas dom inte ”hatar mig allt för mycket” efter vad som hände…

Att det är i ERC som R5-klassen har sitt starkaste fäste är helt klart och på Kanarieöarna kommer 23 R5-åkare till start bara i ERC-delen, ännu fler kör sedan i det nationella mästerskapet. Lite anmärkningsvärt att nya Volkswagen Polon inte fått riktigt fäste i ERC ännu. I helgen är det enbart svenskparet Lars Stugemo/Kalle Lexe som kör Polo från finska Printsport och ungraren Norbert Herczig som i en Polo från hemmateamet MOL Racing har VW som färdmedel runt ön. 

När jag ser bilderna från första testerna så får jag faktiskt lite gåshud över att på plats i Las Palmas se Printsports servicetrailer. Tänk för tre veckor sedan stod samt ekipage i Hörby och RS-premiären Bilmånsson Hörby Rallysprint, världen är trots allt inte så stor. Startfältet i R5-klassen domineras av Skoda Fabia men för folket i Alzenau finns där lite positivt då här också är fler Hyundai i20 än jag noterat någon gång tidigare, fem stycken. Tre Citroën och så något som understryker att M-Sport verkligen behöver få ut en ny uppdaterad Fiesta, bara två anmälda. Trots allt inte så många år sedan när Fiestan var klart vanligas i R5-klassen men nu känns det som snart som ”bäst före datum” passerats. Nya Fiestan ska inom kort presenteras och det är nog inte en dag för tidigt…

*

Stugemo/Lexe i all ära men trots allt är det i ERC3 Juniors som det svenska intresset (även det nordiska så klart) är störst. Här finns Sindre Furuseth/Jim Hjerpe som är teamkompis med både amerikanen/svenskbekantingen och JWRC-föraren Sean Johnston och Alexey Lukyanuk i Sainteloc Racing. Helsvenskt är det dock i ADAC Opel Rallye Junior Team genom Elias Lundberg och David Arhusinader, Opel Adam R2. I går kördes första asfalttestet för Elias och nu har även reken påbörjats innan det på torsdag körs träning och shake down för att bestämma startpositioner. I premiären på Azorerna blev det en tredje plats och nu spänns bågen inför de nästan 20 mil racingliknande sträckorna i bergen utanför Las Palmas.

Det blir som vanligt en ny utmaning för oss, säger Elias och fortsätter. 

Vi har egentligen ganska lite erfarenhet på asfalt jämfört med många av våra motståndare. På kanarieöarna är det breda och släta vägar likt racing och tror en bra asfaltsteknik plus känsla för linjer kommer bli väldigt viktigt.

Utgår från att de 14 konkurenterna i klassen tycker likadant och då blir det inte enkelt att ta en ny pallplats. 

Detta är nog den tuffaste konkurrensen vi någonsin mött, men vi ska självklart göra vad vi kan för att fortsätta utmana i toppen.

Totalt 65 anmälda till tävlingen som startar på fredag med målgång lördagkväll.

*

Kikar man lite mer hemma vid så är det på lördag både deltävling i Bilsport Rallycup i Nybro med Zabra-Rallyt där unge och ambitiöse tävlingsledaren Viktor Karlsson kan glädja sig åt nästa 200 anmälda. Bra draghjälp har han fått genom att Klassiska/Historiska Rallycupen har gruspremiären förlagd till sydöstra hörnet av Småland. Men även nytända Riksmästerskapet för klassiker och 1300 Rallycup gör att rallypulsen är hög inför lördagen.

*

Framöver väntar så premiär för Svenska Rallycupen med ”Götenerundan” den 11 maj och här har man sprängt alla vallar vad gäller antalet anmälda, 236 namn finns i listan. Lördagen därpå körs deltävling två i Sydsvenska Rallycupen i Ljungby och ”Midsommardansen” och jag har jämfört lite grann mellan de båda ”konkurenterna”. Båda är ungefär lika långa, runt fyra mil specialsträcka men ändå är där nästan dubbelt så många anmälda till SRC än till SSRC-deltävlingen. Visserligen är anmälan till Ljungby fortfarande öppen (stänger den 8 maj) men inte tror jag att där kommer hundra nya namn i veckan som vi har framför oss. Noterar även att i Götene finns 24 ekipage i 4WD-klassen mot 12 i Ljungby, samma tendens i A2WD, 47 bilar mot 26. Dessutom har smålänningarna extra draghjälp av att man ingår i VOC Mekonomen Rallys ”SverigeSerien”. En serie som hitintills lockat 34 anmälda alltså en fjärdedel av de anmälda. Men inte ens detta hjälper mot Götene som utan speciell VOC-status ändå fått ihop 57 VOC:are (inklusive några i Grupp F-utförande). 

Visst är det intressanta skillnader men så klart kan en stor del av detta tillskrivas var tävlingarna körs. Götene plockar förare från alla väderstreck medan Ljungby trots allt ligger längre söderut och har det tuffare med geografin…

*

I Midnattssolsrallyt fylls det också på med nya namn och nu har 180-strecket passerats vilket är ruggigt nära maxgränsen som KAK satt till 185 bilar. Nu har där även kommit anmälningar från en kvartett snabba britter som alla kör Ford Escort och där i synnerhet Matthew Robinson är het. Detta i egenskap av vinnare i helgens Pirelli Historic Rally. Två av de övriga, Andrew Robinson och Nick Kitsching har tidigare kör MSR utan att göra några djupare avtryck.

*

Många är spända hur racingsäsongen 2019 kommer att utveckla sig efter att STCC ”kånkat”. Lyckas verkligen TCR Scandinavia att locka tillbaka de team och publik som uppenbarligen tröttnade lite på alla märkliga turer som skedde i ”Kungaklassen”? Självklart hoppas alla med motorsportintresse att så blir fallet och att vi får en ny guldera i racing. Tämligen oberörda av allt negativt kring STCC har V8 Thunder Cars bara jobbat på och på Ring Knutstorp kommer nu 12 ”veåttor” till start. För oss med lite känningar nordöstraskåne är det främst Memphis Racing från Åhus som vi har ögonen på. I år har nya teambossen f.d hockeyprofilen Jocke ”JJ” Johansson ihop med ägare Rickard Bergren utökat till fyra  bilar där ”JJ” kör en själv med #66 på Camaron. De andra två är då fortfarande mörbultad efter kraschen i Barcelona, William Nilsson #6, Micke Nyman och så Anders Conradsson med #48(bilden). Som favorit här nämns då Nyman och regerande mästaren Emil Persson plus norrmannen Stein Frederic Akre.

Helgens premiär har även gästspel av danska motsvarigheten ”Mascot DTC”  som kommer med nio deltagare. Faktiskt även tre svenskar bland dessa, Filip Sandström,  Toni Persic och Andreas Andersson.

*

I grevens tid kom är ytterligare ett namn till TCR Scandinavia när Brovallen Design idag presenterade estländaren Andre Kiil som ny förare i teamets Audi RS3 TCR. I fjol körde han två race för teamet med dubbla 14.e platser som resultat. Ändå menar teamchef Tobias Johansson att där finns potential hos Kiil.

Han kan bli riktigt bra, lovar Tobias.

*

Vissa saker smärtar mer än andra och när jag får en bild av Niclas Johansson på en Opel Rallye Kadett hugger det lång in i ryggmärgen. Niclas själv lycklig Opel-ägare om än med en grön Ascona B, har denna trista uppenbarelse som garagegranne berättar han.

Bilen skulle göras i ordning…….  till folkrace, berättar Niclas.

Enligt honom var det en riktig vinnarbil, då gick jag därifrån och har sedan dess haft mycket lite kontakt med den unga mannen. 

Nu står rariteten och förfaller allt medan Niclas, jag och alla andra Opel-lovers vrider oss i plågor. Finns det ingen organisation med uppgift att rädda Oplar i förfall, det finns ju för allt annat som ska räddas på de när planeten. Vi hade nog behövt en ”Opel-Greta” innan det är försent!

*

Gårdagens Motorbloggen avslutades med att det var ”over and out” från Västra Vallgatan 2 i Kristianstad vilket föranlett en hel del reaktioner. Många har skrivit och undrat om jag ska sluta med bloggen men så illa är det inte. Istället är det så att jag efter 50 år och nästan exakt 11 månader nått punkten när det ska trappas ner, ett väldigt svårt, smärtsamt och tungt beslut. Började lite smått för några år sedan med att ”gå ner till 100 procent” och nu inträder nästa fas i processen, ner till cirka 25 procents schemalagt arbete på Kristianstadsbladet som fotograf. Känner jag mina kamrater rätt så lär det förhoppningsvis utökas med ytterligare procent, men det är en annan historia. Jag kommer även i fortsättningen att vara sportredaktionens öra mot marken när det gäller motorsport på fyra hjul och även skriva en del reportage och bevaka rallyn. Detta vid sidan av de ordinarie uppdragen som en av det utdöende släktet ”pressfotograf”.  När jag började i yrket i slutet av 60-talet fanns det knappt 100 fast anställda pressfotografer i Skåne, idag är kåren reducerad till runt 20 varav nästan häften är frilansare. Så visst kan man kalla mig för ”Mammut” inte enbart på grund av kroppsformen. 

För några veckor sedan höll jag ett ”föredrag” för tålmodiga åhörare i Linderöd och inför detta tänkte jag samla ihop lite av mina ”bästa bilder”. Gav snart upp när jag enbart i tidningens digitala arkiv står för snuddande nära 85 000 bilder. Till detta så finns där ytterligare 49 gammeldags negativpärmar i källaren så i runda tal rör det sig om 150 000 bilder under de här 50 åren. Till Linderöd plockade jag bland annat fram en bild där historien redan kunde ändats, Midsommarafton 1970 i Eslövs Trollsjöpark där midsommarstången klätts och skulle resas medan jag med min Leica M2 förevigade skådespelet. Då tappar gubbarna greppet (kan ha varit avsiktligt, detta var ju i Eslöv) varpå stången faller rakt mot mig. På bilden som min kollega Kjell-Erik Nilsson tog (bara i Eslöv var vi sex fotografer)  springer jag för livet och som tur var föll stången bara centimetrar från mot huvud. Den andra bilden har lite motoranknytning och är från berömda gränsövergången Checkpoint Charlie i Västberlin. Klockan är 07.56 den 9 november 1989 och Berlinmuren har öppnats några minuter tidigare. Östtyskarna strömmar över till friheten i väst när en Trabantägare oturligt nog får motorstopp men puttas över gränsen inför jublande åskådare. Här stod jag som ensam svensk pressfotograf och var med om att skriva historia. Visst har det hänt en del under de här 50 åren, få se vad nästa 50 bjuder på… 

*

Trevlig Valborg!