Blogg

Inget WRC för Østberg 2019, inte heller för Loeb men den tjocka damen är nu på väg i taxi,Porsche i rally comeback och så när vi var på rally i Broby för 50 år sedan!

I går kväll kom så klart besked från Mads Østberg, det blir inget WRC för honom och Torstein Eriksen till nästa år som det ser ut nu. Anledningen är inte det att Craig Breen erbjuds en tredje bil utan även han står utan styrning 2019. Istället har Citroên Racing bestämt sig för att inte köra med mer än två bilar och anledningen till detta stavas Abu Dhabi. När dom hoppade av så kommer inte Red Bull att ensamt kunna fylla det stora pengahålet i fransmännens budget. Att besvikelsen är stor hos Mads är uppenbart och när skrev på Twitter var det inga tvivel.

Ledsen att behöva informera er alla, det blir inget WRC för mig 2019, skrev Mads.

Men samtidigt skriver han att det är dags att spänna fast sig och slå tillbaka vilket han gjort förut.

Då kan jag göra det igen och jag är inte färdig med att vara ”rallydriver”!

Han skriver också att han aldrig känt sig i bättre form och riktar en uppmaning till, ja vem?

– Har du en bil och ett team så ta kontakt med mig!

Kan inte påstå att jag blev helt överraskad då det kännas lite ostabilt hos fransmännen. Ska jag var helt ärlig så tror jag faktiskt att Mads hade gjort ett både bättre och stabilare jobb än vad Esapekka Lappi kommer att göra i den röd/vita föraroverallen.

Nu är det som det är och för Mads blir det till att jaga nytt och då innebär det i min värld att göra comeback hos Malcolm Wilson och M Sport. Nu skildes dom inte som de såtaste vänner 2017 så det är säkerligen inget kul steg att ta men, som Kajsa Warg uttryckte det: man tager vad man haver…

*

I den här affären försvinner Sebastien Loeb helt och ska man ta Pierre Budar på orden så finns där ingen plats för Spanien-vinnaren till att göra inhopp i teamet till nästa år. Men det är nu det börjar bli intressant då källor vill göra gällande att Loeb har väldigt bra kontakt med just Abu Dhabi. Så bra kontakter att dit Loeb går, dit går också Förenade Arabemiratens huvudstad med sina sponsorpengar. Redan har det börjat cirkulera bilder på nätet med Loeb och Daniel Elenas namn på en helt nydesignad Fiesta och vad som är viktigt, Abu Dhabi-loggan väl synlig. Enligt uppgift lär det även vara dom som ligger bakom Loebs privata Peugeot-start i Dakarrallyt 2019 och då känns det naturligt att man följer med även till rally eller rallycross vad han än tänker göra 2019. Om jag säger så, den tjocka damen har inte börjar sjunga än, inte ens gått på scen utan är på sin höjd på väg i taxi för att byta om…

*

Craig Breen är nu i samma och om möjlig ännu sämre sits än Østberg och jag har svårt att se honom i WRC 2019. I väntan på vad som ska hända så gick ändå en rallydröm i uppfylldes för irländaren då han i helgen startade i Rentokil Initial Killarney Historic Rally. I vänsterstolen på Grupp B-värstingen MG Metro R6 satte Breen f.d Kris Meekes kartis Paul Nagle. Tyvärr blev inte rallyt så långvarigt då en drivaxel brast på MG:n. 

*

Är det dags för Porsche att göra comeback som rallybil? Helt omöjligt är det inte då man från fabrikshåll verkar öppet för att FIA-klassa sin Cayman för WRC-klassen R-GT. I dag är det mest Fiat 124 Abarth och Toyota GT som körs i den här trots allt smala klassen. Att ha Porsche i rally vore ett bra sätt att förstärka märkets motorsportportfolio som en Porsche-höjdare uttryckte det. Man har också skissat på affären och konstaterar att enbart i Tyskland finns finns cirka 1600 rallybilar. För att få ekonomi på en Cayman Rally behöver man sälja hundra bilar vilket på pappret inte verkar så svårt.

Om man jämför med racingens GT4-klass som i början också var smal så har vi idag här sålt över 400 bilar, konstaterar en talesperson.

Runt 18 månader menar Porsche att man behöver för att bygga en vinnarbil av Cayman som först och främst kommer att anpassas för asfaltrally med sin bakhjulsdrift. Fast för en svensk Volvofantast vore detta kanske ett modernt substitut för en GruppH-240. Tänk mullret från en boxersexa på tvären i en svensk rallyskog… 

*

I dag lär det pågå någon form av motormässan i Malmö och så mycket kan man säga, arrangören vem det nu är är ingen som dränker media med information om tillställningen. Inte så att jag menar att Motorbloggen är någon sorts kanal som man måste informera om en sådan här sak, men samtidigt kan jag inte påstå att det vore fel. Har alltså inte fått någon form av information om detta och så inte heller redaktionen på Kristianstadsbladet. Fast man riktar sig kanske till en helt annan målgrupp än dom om läser Motorbloggen, vad vet jag?

*

Idag bjuder jag på lite helgläsning i form av novembers krönika i Kristianstad Open. har du läst den så gå vidare till glöggen och pepparkakorna direkt. Ska kanske även påpeka att den Claes-Göran som åsyftas är identisk med pappan till Hässleholms rallybröder Johan Vallete och Jens Persson.

Ha en trevlig första advent.

*

1968 var året då allt hände. Jag slutade en för mig tämligen meningslös utbildning på Yrkesskolans linje för  ”Kontor&Handel” och började istället jobba på bildbyrån Skåne-Bild i Eslöv. Kanske ändå allra viktigast, jag var på min allra första rallytävling utanför Hörby. Detta år när Volvo kom med två dörrar och 144:an plötsligt blev 142:a. Volkswagen  ”Bubblan” fick stora högt placerade amerikanska stötfångare och Saab öppnade upp V4:an med större vind/bakruta och sent på hösten visades helt nya Saab 99. I rallyvärlden kom också lite av skogens raket, Opel Rally Kadett en snabb men ganska svårbemästrad bil. 

Men till saken- året före hade jag och min kompis Claes-Göran gjort vårt första funktionärsuppdrag i TV-Svängen. Efter detta tog rallyintresset lite time out av praktiska skäl då ingen av oss hade körkort. Dessutom var Claes-Göran ett tungt namn i byns poporkester Sound Ltd Set (finns faktiskt några spår från dom på Spotify). Sommaren 1968 var dock detta avslutat samtidigt som körkortet äntligen låg i plånboken. En dag kom Claes-Göran till mig och sa:

– Du, det är rally i Broby på lördag, vi sticker dit!

Ingen fråga direkt, utan mer ett konstaterade där ett litet problem var att vi inte hade några egna hjul som kunde ta oss till de stora skogarna i Östra Göinge. Ofta lånade vi fars Ford Taunus för våra utfärder, men den var inte tillgänglig den här lördagskvällen i slutet av augusti. Återstod bara att fråga om lån av Claes-Görans fars Austin A35. En bil med smeknamn som ”slipsknut” eller ”köttbullen”. Dessutom en ganska bedagad ”slipsknut” där ”bäst före datum” var passerat med råge. Men som Kajsa Warg uttryckte det: ”man tager vad man haver” och så blev det.

Utan någon som helst koll på hur det egentligen gick till att vara rallyåskådare kom vi till Broby tidigt på eftermiddagen. Inte ett spår av starten för ”Bilhässletrofén” , så vi gled planlöst runt i centrum. Till slut insåg vi att en fika på Linnéas Condis kanske skulle lösa problemet. 

Så blev det också, för när vi satt där med munnarna fulla av Coca Cola och kanelbulle hördes det omisskännliga ljudet av en trimmad rallybil. Utanför fönstret parkerades snart en röd lätt bucklig Saab V4 med ”B Gruwer” i vita bokstäver uppe på taket. Blyga som vi var vågade vi inte fråga den då Bromöllaboende Saab-föraren om var starten fanns, istället väntade vi ut honom och hängde efter. Starten var i numera försvunna Folkets Park och dit kom vi med vår allt annat än rallypimpade och rostanfrätta Austin. Parkerade en bit bort och gick istället ner till det man idag skulle kalla ”HQ”. Här vimlade det av rallybilar av olika slag och Saab-frälsta som vi var satsade vi först på att kolla in dessa. De då helt nya röd/svarta Rallykadetterna fick också vår uppmärksamhet. Men även en tuff rödskyltad (ny bil som ännu inte fått sitt riktiga regnummer) NSU TT1100, fick oss att dregla lite extra.

När vi kikat färdigt fortsatte vår lycka och vi fick lift av två kompisar från Hörby ut till specialsträckorna. Tur var det för dit hade vi aldrig lyckats hitta själv. Minns lite dimmigt, trots allt 50 år sedan, att åtminstone en sträcka kördes vid flygfältet i Bivaröd.  Minns också att när vi mitt i natten kom tillbaka till ”HQ” så var det just Gruwer som hyllades som segrare av nattens övning. 

Nu skulle vi bara trötta och slitna ta oss hem med vår Austin och det gick så där. I höjd med Norra Mellby rasslade det till under huven innan det blev tvärtyst. Motorras. Mitt i natten på en tom riksväg, långt före mobiltelefonen var ingen önskedröm. Men fortfarande hade vi lite tur att hämta ut, första bil som passerade visade sig vara en familj hemifrån där ena dottern gått i samma klass som jag. Detta innebar transport hem till ytterdörren.

Morgonen möttes med ruelse på Videgatan när det skulle förklaras varför A35:an inte stod parkerad som den borde. Men även detta klarades av och med hjälp av en annan bilburen kompis bar det av till Norra Mellby för att hämta hem den sargade engelsmannen. Hängande i en bogserlina anträddes det som vi var övertygade om skulle bli A 35:ans sista färd. En mer tekniskt kunnig kamrat levererade senare mycket riktigt dödsdomen och plötsligt var min kompis om möjligt ännu mer billös än tidigare. 

Men inom kort såg han ljuset i tunneln, ett snabbt lån från en släkting som även skulle återbetalas snabbt innebar att det parkerades en vit Saab på platsen där Austinen tidigare huserat. Visserligen en ”tvåtaktare”, vilket egentligen var stendött när V4:an fått fäste både i rallyskogen och bland vanligt folk. Men som min kompis uttryckte det i ett försök att höja statusen.

– När den står parkerad går det knappast att se skillnad på en V4 och en vanlig 96:a!