Gruwer var tvåa med att köra kombi i rallyskogen, sorry Subaru-Roger!

Blogg

Nu hade jag fel igen! Roger Eriksson var inte tvåa och PG Andersson inte trea med att köra kombi i rallyskogen. Det var istället, skriver troligtvis för säkerhets skull, Bromöllabon Bo Gruwer. Bo tog kontakt och berättade att han1964 gjorde rallydebut med sin kombinerade privat och servicebil på macken, en Saab 95:a i SMK Ronnebys ”T-tävling” den 29 februari.
En debut som gav mersmak, Bo vann klassen tolv sekunder före Växjös Gert Jönsson. Bilmärket okänt men Bo vill minnas att det var en BMC Cooper S. Han berättade vidare att han körde fem tävlingar med kombin innan det var dags för en riktig Saab Sport.
Bo lade ratten på hyllan 1970 och hade då utvecklats till en av södra Sveriges absolut snabbaste Saab-åkare. Karriären avslutades i en röd Saab V4 i grupp två trim, efter detta blev det istället konstflyg för Bo. Fram till millenniumskiftet underhöll han med våghalsig flygakrobatik, ofta med en passagerare stående på vingen. Efter många år är nu cirkeln sluten och nu har Bo flyttat tillbaka till Bromölla.
När han tog kontakt var han mycket blygsam och utgick från att jag inte hade någon aning om vem han var. Så fel, så fel!
Min allra första rallytävling som åskådare, då menar jag inte TV-Svängen hemma i Hörby, var en tävling som startade i Broby tippar sensommaren 1968. Jag och min kompis Claes-Göran hade fått låna hans fars Austin A35 ( slipsknuten alt. köttbullen). Smutsvit, lätt rostangripen och definntivt inget för två killar med rallyambitioner. Dock, den hade golvväxel och samma motor som hundkojan, vilket vi ansåg vara tillräckligt med argument för att försvara transportmedlet.
Kom alldeles för tidigt till Broby, tävlingen startade klockan 20.00, så vi hade tid för en fika på ett av caféerna före start. Då hörde vi det omisskännliga ljudet av en ”Saab grupp tvåa”. In framför caféfönstret rullar en ärrad röd V4:a av 1967 års modell med lilla rutan. Minns fortfarande det snabbreparerade taket, spacklat och penselmålat ändå fullt av småbucklor och veck. På taket, lite kaxigt med vita bokstäver stod textat ”B. Gruwer”. Just då, i detta ögonblick stannade tiden, jag var såld. Inte bara på rally, det var jag redan tidigare, men på Saab…
Sluter jag ögonen hörs ljudet lika tydligt som för fyrtiotvå år sedan och bilden av den tilltufsade V4:an är knivskarp. Andra ser religiösa uppenbarelser, jag ser och hör en Saab V4:a med dubbel Weber. Vad är där för fel?
Med hjälp av terapi och tung medicinering upphörde ”Saab-sjukan” i början av åttiotalet. Jag hade tur, för många andra blir den istället livslång och av kronisk art, utan hopp…