Blogg

Första EM-segern för Tom och Henrik men guldhoppet släckt, "tjänstefel" från SM-åkarna i Rally Blekinge, Adolfsson SSRC-Kung, klassiskt i Mälarrallyt, ny triumf för Seger-Johan och Åsum Ring höll återigen världsklass!

Sticker inte under stol med att samtidigt som hjärtat jublade så grät hjärnan när Tom Kristensson och Henrik Appelskog tog sin allra första ERC-seger i Rally Poland. Jublade över detta så klart men när jag lite senare på kvällen läser att loppet om EM-guld tråkigt nog redan är kört kändes det mer än lite snopet. Nu rullade Toms Opel-kompis Martins Sesks två gånger under rallyt, först på sträcka fyra därefter omstart och sedan ”over and out” på sträcka tolv.

Trots detta har Sesks redan säkrat EM-titeln även om Tom vinner på maxpoäng i Rally Liepaja samtidigt som litauern nollar. Då kommer det att skilja en dj-la futtig poäng till Sesks fördel, surt, sa Bill, skitsurt sa Bull…

Bara att svälja detta och glädjas åt Toms och Henriks formidabla rally på de tuffa polska sträckorna där vad jag förstår, man inte satte ner foten fel en enda gång. Med Sesks ”out” var det spanjoren Efrén Llarena som även han hade ”big moments”, som bjöd bäst motstånd. Han vann faktiskt åtta av de femton sträckorna medan Tom svarade för fyra sträcksegrar och Sesks tre. Trots detta var svensk-Opeln 13,1 sekunder före spansk-Peugeoten i mål. Tom njöt så klart av segern och förklarade efter målet på sista sträckan att det varit tufft.

Vi behövde verkligen den här segern och fokuserade helt och hållet på att komma i mål mot slutet.

Även om EM-guldet är borta var det viktigt att vinna menade Tom och Henrik.

Vi visade vår ”speed” vilket känns riktigt bra!

Att rallyintresset är stort i Polen visades genom mycket publik längs de 21 milen fd. WRC-sträckor. Sträckor som verkligen utmanade berättade Tom.

Snabba och smala, men med många krön och lyft i full fart, så det gällde verkligen att placera bilen rätt. Bitvis var underlaget lös grus och sand som gjorde att det blev ganska djupa spår. 

Lite med facit i hand föll Tom på tredje platsen i Tjeckien där Simon Wagner klämde sig in mellan honom och Sesks. Med lite fler poäng där hade den ”feta damen inte behövt komma på scen” redan i Polen. Nu handlar avslutningen på Sesks hemmaplan enbart om äran och där Tom trots allt har en liten fördel i och med sin seger där 2017. Fråga är dock om det hjälper mot en hemmaförare som kan köra helt utan press? Trea i Junior U.27 blev Miika Hokkanen som var över två minuter efter Opel Adam #23.

*

Alexey Lukyanuk klarade inte av att hantera att EM-guldet redan var säkrat före helgen utan planterade sin Fiesta med högersidan före i ett träd. Detta redan på sträcka tre och någon omstart var aldrig att tänka på. Istället tog unge Nikolay Gryazin sin första seger och detta före Hyundais R5-åkare Jari Huttunen. En seger som var lite turligt då Huttunen kom i mål på sista sträckan med punktering, var trots detta styvt fyra sekunder snabbare här än Gryazin. Men det som ändå knäckte finnen var tio straffsekunder för en minuts sen ankomst på näst sista sträckan. Utan dessa hade Hyundai haft sin allra första ERC-seger. Trea med 2.25,9 i marginal till Gryazin slutade britten Chris Ingram som blir att bättre i sin första säsong med R5-Skodan. Tvåa i WRC2 i Turkiet och trea nu talar sitt tydliga språk.

*

Totalt tio ekipage fick ge upp Rally Poland och trålkigt nog var Sebastian Johansson och Jesper Elfver en av de tio. Redan en bit in på fjärde sträckan var det slutåkt för gotlänningen.

Tyvärr så, mitt på SS4 kommer vi lite för snabbt in i en höger på asfalt, tappar bakänden och slår lätt i en stenmur som då vänder över framändan och där stod en telefonstolpe, berättar Sebastian och Jesper och tillägger.

Vi är okej men bilen är mindre okej, ingen ”big crash” men det var inte möjligt att starta om. Trist men vi kommer tillbaka!

ERC 2018 avslutas med Rally Liepaja 12-14 oktober.

*

Rally Blekinge blev exakt så bra som jag förväntat mig och med tanke på hur lördagens SSRC-final genomfördes kan Asarums MS och Olofströms MK lugnt se fram emot deltävlingen i Rally-SM 2019. Finns säkert många tävlingar som är lika bra arrangerade som Rally Blekinge (dock svårt att vara bättre…) men det som ingen annan klarar av att slå dom på fingrarna med, är sträckorna. Här är jag tvärsäker i min bedömning, bättre vägar för rally finns inte i det här landet. Fyra sträckor på totalt lite över fyra mil motsvarar i utmaning mångdubbelt de mer ”dragstrip-liknande” vägar som nu tråkigt nog erbjuds allt mer längre norrut i landet. Är också ganska säker på att de SM-åkare som till nästa år kommer till Karlshamn kommer att få en smärre chock över att det överhuvdtaget finns så krokiga vägar som det gör i det västra hörnet av ”Sveriges Trädgård”. Med detta i bakspegeln är det inte konstigt att alla i helgen var förvånade över avsaknaden av förare med SM-ambitioner. Inte en enda poängplockare i SM utanför Södra och Småland passade på att känna på hur rally är ”på riktigt”.

Vi var helt säkra på att få ner några av storfräsarna i SM men så blev det inte vilket är lite märkligt, menade Asarums Åke Månsson i tävlingsledningen.

Inget annat än rent tjänstefel, konstaterade SSRC-generalen Anders Martinsson.

Kommer att bli ett brutalt uppvaknande för många när man startar på första SM-sträckan och upptäcker vad man har framför sig…

Med 14 kilometer ”Stengrepen” som inledning fick de runt 130 startande direkt klart för sig att rally i den här delen av landet är lite speciellt. Detta visade sig i ”Brutit-listan” där exakt hälften av de 32 som bröt tävlingen gjorde så på Stengrepen. En av dessa var lite av favoriten i 2WD Mattis Olsson.

Gled ut för långt i en skarp höger och slog av vänster bakhjul, suckade Mattis.

Annars var det sträcka två som de flesta menade var mest svårkörd, orytmisk och allmänt jobbig. Avslutande SS4, 14 kilometer långa ”Slätten” var dock den som ändå åstadkom flest ”hjärtat i halsgropen”. En som verkligen höll med om detta var SSRC-vinnaren och rallytvåan Robin Adolfsson, Växjö. 

Jättejobbigt rent psykiskt att avsluta med en så här tuff och lurig sträcka. Nu gick det vägen men jag var helt klart nervös innan målskylten äntligen dök upp…

Som vanligt var det ändå Stoffe Nilsson och Jesper Johansson som lyckades bäst i Rally Blekinge. Totalt nio segrar kan Stoffe räkna in och då så klart även från tiden när tävlingen hette ”Ekratten”.

Alltid tufft här upp men det brukar gå bra bara man håller sig på vägen och inte försöker gena, menade Stoffe.

Någon ny SSRC-titel blev det dock inte för honom.

Punkteringen i Silverkongen hade vi nog kunnat jobba ikapp men ”nollan” i Ljungby blev för mycket. Ändå ett mycket bra år,  summerade Vinslövs stolthet.

Ett mycket bra år menade Robin Adolfsson också att det varit med sin kartläsare Nicklas Ottosson i den röda Mitsubishin.

Sedan vi lämnade iväg bilen till Fredrik Grahn har allting fungerat hundra procent, han ska ha ett stort tack för att allt har gått så fint i år.

I helgen gällde bara att komma i mål för att inte överlämna SSRC-segern till förste utmanaren från Hörby, VOC-åkande äkta paret Henrik och Ida Levin.

Lugnt och fint på hög växel var taktiken ville självklart inte göra något dumt när vi var så nära största framgången sedan jag började med rally, förklarade Robin när han firade i hop med dotter Lilly.

Lika nöjd var inte Henrik och Ida som gjorde vad man kunde, vann sin klass men ändå skilde sju poäng upp till Adolfsson. Man  var också lite kritisk mot detta att ha med VOC:s SverigeSerien i cupen.

I Växjö fick vi köra mot Sverige-eliten i VOC vilket ingen annan klass tvingas göra under säsongen, menade Henrik.

Här blev vi ”bara” femma medan vi vunnit resten, faktiskt lite orättvist…

Tipset i 2WD gick in hyggligt även om min vinnare Johan Green inte vann och kom inte ens till start med krångel-Toyotan.

Motorn är inte kry, förklarade han vid starten och nu har köpt ”lekbil” istället en Golf etta.

Istället var det min tvåa Jonas Åkesson/Mathias Bengtsson i Nybe-Toyotan som var snabbast före Gullabos Simon Karlsson. Var helt ute och cyklade när jag inte trodde på 940:er i Blekinge. Simon tvåa, trean Per ”Soda” Eriksson, fyran Anton Claesson och femman Pontus Berglund visade hur fel jag hade. Först som sexa kom nästa FWD-åkare Nybros Viktor Karlsson i den udda men vassa Suzukin.

Tack vare den starka hösten med krångelfri Volvo var det också SMK Hörbys Pontus Berglund och Julia Thulin som tog hand om DM-guldet i Södra. Två poäng före klubbkompisen Joachim Kristiansson/Roger Clausson och som trea ny Hörby-förare, Victor Hansen/Ida Lildebjer Granberg.

I Standard-klassen fördelades medaljerna så här med Henrik Levin, SMK Hörby etta, Andreas Persson, Simrishamns MK, tvåa och som trea Hörby-åkaren Jim Nilsson. Att någon annan än Stoffe Nilsson skulle vinna 4WD var ganska långsökt och efter honom följde så Ingvar Andersson, Hässleholm och Ola Schön, Tomelilla, alla i Subaru.

I B-förarcupen var det bröderna Andreas och Fredrik Persson från Simrishamn som toppade med Andreas på första plats och Fredrik tvåa. Trea slutade Hästvedas Mikael Ingemansson. Med idel fullpoängare var det inget snack om var C-förarcupen skulle hamna, hos SMK Hörbys J-SM-åkare Victor Hansen. Som tvåa rullade Tobias Ekelund, Hässleholm in och bronsmedaljen hamnade hos Kristianstads Jan Kastenman. Action-bilderna från Rally Blekinge kommer från Henric Åkeson.

*

För mig och Silver-Kadetten blev det tredje gången gillt när vi med Stefan Hansson i högerstolen agerade föråkare. I Midnattssolsrallyt 2017 rasade växellådan på Ränneslätt på grund av slarvig bilbyggare, väldigt surt. I TV-Svängen samma år blev där konstiga vibrationer i bakvagnen men i helgen fungerade bilen perfekt. Kan väl också erkänna att det kommer att ta ett bra tag om jag någonsin kommer dit, innan jag vågar utforska gränserna. Nu var det mycket gaspump, hårda inbromsningar men också tack vare detta inte ett enda ”big moment” vilket var förutsättningen innan start. Tack Asarum och Olofström för att jag fick lov att vara funktionär i Sveriges roligaste rally!

*

Mälarrallyt och Svenska Rallycupen har jag haft noll koll men detta dessbättre Pierre Skytt som skriver. ”Återigen fick Sörmland ett storrally i form av 60 årsjubilerande Mälarrallyt med nästan 200 bilar till start på Malmahed i Malmköping. 7-klubbars organisationen hade verkligen lyckats med Thord Söderberg och Mats Henningson som spindlarna i nätet. Fyra fina sträckor av SM-kvalité bjöds det på även om många föll offer på dom hårda och snabba vägarna. Till exempel Anton Eriksson Sundsvall som startade absolut bäst på 1:a sträckan men for av vägen på den snabba, korta SS2 och det var tyvärr färdigkört. Likadan inledning i den trimmade tvåhjulsdrivna klassen med Hälleforsnäs Fredrik Eriksson som i sin Golf blev tre sekunder före närmsta konkurrent på SS1 och SS2, men på SS3 blev lika ödesdigert för Fredrik som för Anton. 

– Vi åkte inte för att bli tvåa i alla fall säger Fredrik på söndagen, som redan rivit ner halva bilen. 

– Det blev en rejäl smäll, men hjulen sitter där dom ska, så målet är att komma till Skänninge säger en rätt så pigg Fredrik. 

– Senaste stora smällen jag gjorde var för 12 år sedan med den gamla Golfen!  

Nu  segrade Daniel Wall med 12 sekunder före Emil Karlsson och toppstriden tätnar i SRC. Men Emil och Daniel kunde inte slappna av för mycket då Eskilstuna MK:s Robert Eriksson pressade på bakifrån med sin Renault Clio R3a. Robert med Jens Thapper vid noterna. Robert som ”kanske hade sin bästa tävling någonsin”.

När Anton Eriksson var borta ur tävlingen kom Eskilstuna MK:s Per Göthberg upp i topp med Skodan och verkligen visade vem som bestämmer i Sörmland. Per som skulle kört Porschen men tog ut Skodan ur garaget istället. Klubbkamraten Niklas Lundkvist skötte noterna på snyggt sätt.

– Jag tappade bort mig när vi hängde på dikeskanten på SS1 men jag hittade snart rätt igen, sa Niklas som tyckte att det var en upplevelse för livet att åka WRC.

– Måste bara tacka arrangörerna för en superfin tävling sa Göthberg vid prisutdelningen.

Klassiska Skeppsta-Öllösa hade lika fullt med publik som vid Midnattssolsrallyt 2012 när den gick senast. En sträcka som numera Bromöllaboende superveteranen 80-plussaren Jårs damberg kört förut och nu återigen med Walter Olofsson i Volvo 164:an. Jårs deltog i den första upplagan 1958 och nu 2018. Vilken sport detta är. Men några segerfunderingar fanns inte hos Jårs.

– Jag har aldrig vunnit Mälarrallyt och det blir nog inget med, det kommenterade Jårs innan start. 

Thord Söderberg och Mats Henningsson var nöjda med dagen och fick mycket beröm. ”Toppkvalité”, ”bästa vägarna” lydde några kommentarer vid målgång. Nu är det en stund kvar till finalen i Svenska Rallycupen i Skänninge. 

*

Då blev det ändå Johan Kristoffersson i Volkswagen Dealer Team Bauhaus som till slut tog hand om STCC-guldet, för mig inte heller direkt oväntat. För vem kan mäta sig med värmlänningen när det kommer till rallycross eller racing på de när nivån? Svaret är ganska enkelt väldig, väldigt få. Nu utmanade ändå Robert Dahlgren ända fram till att växellådan i hans Seat havererade. Med bara tre poängs skillnad inför finalen på Mantorp hade Dahlgren chansen. Denna gjorde dock likt stormen Knud, blåste bort precis som fredagens tidskval och depåtält.

– Den här dagen blev precis vad jag hoppades på, jublade Johan.

Att bli mästare för andra gången känns otroligt bra och extra kul att titeln inte avgörs bakom ett skrivbord med diskvalificeringar!

Johan vann race ett medan Dahlgren slutade trea med Andreas Wernersson mellan sig. I race två blev det en femte plats för Golf-föraren medan PWRC Racing-Dahlgren alltså fick ”DNF” som resultat. I sluttabellen skilde sedan 13 poäng mellan de båda med teamkompisen Daniel Haglöf slutade trea.

I säsongens sista race tog Tobias Brink segern efter en stormig helg där det 400 kvm stora depåtältet blåstes sönder av Knud.

Ändå klarade vi av att på lördagskvällen ta emot 350 gäster och dessutom vinna sista STCC-racet för säsongen, galet stolt över alla delaktiga, team, partners, min fru och alla supporters, summerade en glad Eslövs-Brink som slutade åtta i mästerskapet.

Två placeringar längre ner på samma lista slutade Mikaela Åhlin Kottulinsky. En lista som man får förutse är preliminär med tanke på överklagandet av PWRC Racings friande efter diskningen på Gelleråsen

Som vinnare klev ändå PWR Racing fram genom att vinna både temamästerskapet och Junior-SM genom norrlänningen Philip Morin.

*

Återigen levererade Kristianstad Karting Klubb ett arrangemang av  världsklass när årets Karting-VM avgjordes på Åsum Ring.

Totalt 214 förare från över 30 länder gjorde upp i de två VM-klasserna ”OK Junior” och ”OK”.  Tråkigt nog blev det inga svenska medaljer vilket i och för sig inte var helt oväntat även om Noah Milell från Kristianstad startade som sexa i finalen för OK. Men övertaggade kompisen i Tony Kart, David Vidales Alenjo trängde ut Noah i början av racet och på detta tappades för mycket mark.

Nu slutade hemmahoppet som besviken femma.

Svensken Viktor Gustavsson slutade elva medan F1-världsmästaren Nico Rosbergs skyddsling Lorenzo Travisanutto blev världsmästare. Vet inte vem som var gladast efteråt av Nico och Lorenzo, båda var överlyckliga. I den mindre klassen blev det franskt guld genom Victor Bernier och bästa svensk blev Linköpingsåkaren Dino Begonivc som sjua.

Med helgens VM har det arrangerats tre EM-tävlingar och två VM ute på Åsum Ring. Vad som väntar 2019 är dock lite oklart förklarar Jörgen Andersson i KKK.

Förhandlingar har pågått under hela helgen och det ser positivt ut för ett sjätte år i rad och denna gång lutar det åt EM.

Lite tidigare under sommaren än vad det var med VM i år…

Jörgen hoppas att det inom de närmaste veckorna kommer besked från FIA. Inramningen var perfekt med mycket publik och sol under söndagens finaler. Ett rejält fyrverkeri med en jättebomb inledde finalen vilket skrämde Karting-höjdaren och fd. F1-åkaren Felipe Massa.

This was a scary one, i can taste it in my mouth, menade Massa där han stod vid sidan av Jörgen Andersson och Nico Rosberg.

Han såg lite skrämd ut men skrattade när jag sa att bomben gjorde vad den skulle och att det var ingen fara för oss, berättar Jörgen.

Med detta lugnande besked utbrast Massa.

– The sun was totally blocked  …. Wow!

Nico Rosberg som är inblandad i ”Kart Republic” genom sitt satellitteam ”Team Rosberg” gillade vad han såg i Åsum.

Nico var imponerad av oss att helt ideellt kunde genomföra ett så bra evenemang och att banan såg ut att vara kul att köra på. 

I fjol fick klubben ta emot priset för årets bästa evenemang av FIA och även om årets tävling fungerade mycket bra, var inte allt helt perfekt menar Jörgen självkritiskt.

Vi tar nog inte hem priset i år även om några av fotograferna tyckte att så här lite snabbt, så var det här bästa tävlingen på året.

Visst gjorde vi en bra tävling i det stora hela men med några småmissar som mest vi själva märkte av…

Nu kan hela gänget i Kristianstad Karting Klubb där jag ändå väljer att lyfta fram då Jörgen, Magnus Hedman och Jesper Håkansson lugnt gå i ide till nästa sommar. Skojar så klart, för ute på Åsum Ring är det ständigt nya projekt och det verkar som om ingen i klubben har något större behov av vila. Fast Magnus Hedman erkände hur söndagskvällen skulle bli.

Först en dusch, sedan en kanske till och med två, kalla öl och efter detta däckar man i soffan!

Välförtjänt både öl och ”däckning” enligt mitt sätt att se. Enda som retar mig är att jag inte uppmärksammade i tid att man gärna velat se ”Silver-Kadetten” uppställd på hedersplats i depån. Till och med markerat upp en plats för den och inte vilken plats som helst. På vänster sida skulle den haft  en Porsche GT2 och på den andra en Porsche GT3. Klart att Porscheägarna jublade när Kadetten inte dök upp, nu fick dom alla blickar själv…

*

Blev en lång Motorbloggen och då har jag inte alls nämnt supportklasser till STCC, all internationell racing med svenskintresse eller mer jordnära Rally Edane. Tyvärr, det får bli ett uppsamlingsheat i morgon…