Blogg

Dubbelguld öppnar för Ford i WRC, Sordo sitter inte lösare, Z-Räjset "viktigaste" tävlingen och 170 i Nässjö utan snö...

Det är ingen större hemlighet att en viktig del i förhandlingarna mellan Sebastien Ogier och Malcolm Wilson om en fortsättning hos M-Sport är om Ford Motor Company går in i hans skötebarn. Med deras inträde skulle M-Sport förvandlas till ett renodlat fabriksteam precis som Citroën, Hyundai och Toyota. Utåt skulle det säkerligen inte märkas någon större skillnad men på insidan, skulle Fords ökade intresse innebära betydligt större muskler (läs pengar).
Att Ogiers ”krav” kan vara på väg att uppfyllas är uppgifterna att ”The Blue Ovals” europeiska del verkar vara ”på G” och har bland annat varit gäst hos Wilson i de två senaste WRC-tävlingarna. Även det faktum att samarbetet med Hoonigan Racing och Ken Block/Andreas Bakkerud avslutas i och med finalen för World RX nere i Sydafrika, kan tas som intäkt för att man flyttar fokus till WRC.
Bättre ”showroom” att visa upp för Ford-höjdarna än Evans seger i Wales, Ogiers VM-titel och så det som kanske ändå väger allra tyngst, M-Sports seger i Märkes-VM är nog svårt att föreställa sig. Med all sannolikhet är Ford med när WRC-tåget avgår från Rallye Monte Carlo i slutet av januari kanske inte officiellt, men plånboken har säkerligen öppnats upp mer än vad den gjort de senaste åren.
Ett kryptiskt/slarvigt uttalande från Ogier, bland annat på wrc.com har tolkats som att det finns ett tredje alternativ (förutom de två kända M-Sport eller Citroën) för världsmästaren, det tredje är då att han lägger av. Denna tolkning får man av att lägga samman detta att Ogier gärna vill vara lite mer med sin familj hemma i Geneve och att han ännu inte bestämt sig. Till slut så spetsas anrättningen med lite spekulationer om att han ” är mätt efter fem VM-guld”, ”saknar motivation” eller vill ”göra en Loeb” och prova på rallycross/racing/ökenrally. Jag tror inte ett dugg på detta, utan är istället säker på att Ogier finns på plats i Gap vid Monte-starten. Inte lika säker, men jag tror att han kan även behålla samma föraroverall som han använt i år…

*
Säker på att få köra WRC-premiären 2018 ska ingen i Hyundais line up vara om man ska tro teamchefen Michele Nandan. I Autosport hävdar han att ”laget” kommer att toppas inför varje tävling i början av säsongen och de tre i bäst form får köra. Detta med anledning av att det inte blir som man först tänkt att köra med fyra bilar, utan detta kommer att bli fallet i endast något fåtal tävlingar.
Tvärtemot vad jag och många andra trott verkar inte Dani Sordo hänga så löst som befarat utan sitter lika ”säkert” som någon av de andra fyra enligt Nandan. Länge har det också snackats om att spanjoren skulle vara sugen på att, om inte byta spår, så i alla fall prova rallycross. Själv såg jag honom i Barcelona 2016 i djupt samtal med Petter Solberg men dom kan så klart ha snackat om annat. Men detta dementeras med eftertryck av Hyundai-teamet, det är rally som kommer att gälla framöver för årets WRC-sexa.

*
Att Malaysiska Proton menar allvar med sin nya R5 Iriz verkar klart och i veckan har man hyrt in Marcus Grönholm för att få lite feedback på nya bilen. Det är brittiska Team Mellors Elliot Motorsport som ansvarar för bygget och nu passade man på att testa i Wales och kan man utgå från, typiska sträckor för WRC2…

*
På tal om Rally Wales GB så var där över 1800 funktionärer i gång under rallyhelgen. Inte konstigt att det var exemplarisk ordning i stort sett över allt och när man dessutom kompletterade med många poliser var säkerheten så bra man kan tänka sig. Inte ens när minst sagt tvivelaktiga svenska rallyfans, envisades om en gruppbild rubbades dessa trevliga ”Bobbies” humör vilket tyder på en gigantisk toleransnivå. Långt, långt över vad som kan begäras…

*
Näst helg den 11 november körs kanske årets viktigaste tävling i reg iav Kullings MS, ”Z-Räjset”. Inte för att det är någon avgörande tävling i någon serie eller för att det är en tävling med rekordstort startfält. Nej det handlar om att Conny Hansson och hans gäng tänker köra en tävling med enbart ”standarddäck”. En enda sträcka kommer att köras halvdussinet gånger och tanken är att simulera ett normalt vägslitage. ”Tävlingen är öppen för rallybilar på standarddäck, dvs DOT eller E-märkta, odubbade, M+S däck avsedda för
vinterbruk på personbil med symbolen snöstjärna”, skriver Kullings MS i inbjudan.
Mycket intressant att se utfallet, kan vi stå i ett vägskäl i däckfrågan?

*
Morgondagens Nässjsö MK:s ”Novemberskölden” körs däremot med helt vanliga rallydäck och med jättestartfält. Tävlingen är final i Bilsport Rally Cup och har 170 anmälda och som för ovanlighetens skull inte lär behöva kämpa mot snö och minusgrader. Tvärtom pekar prognosen på bara lätt bris och 6-8 plusgrader och inget regn i sikte. Fyra sträckor på totalt 36 onotade kilometer är vad som väntar.
I gänget med favoriter till totalsegern återfinns, David ”Plombo” Lindström (leder klassen i BRC), Håkan Tagesson och så den kanske allra hetaste, östgöten Daniel Wall.
I fjor var Mattias Ledin så snabb så snabb medan det i år varit lite trögare med R2-Peggan. Nu, i elfte timmen kanske det lossnar för Mattias…
Jag skrev om favoriterna till totalseger och då menar jag den i Bilsport Rally Cup men i tävlingen kan det bli andra namn. Två 4WD-åkare är anmälda som inte får köra i cupen och där Kullings Bengt ”Abris” Abrahamsson, R5-Mitsubishi är hetast.

*
Samtidigt körs det även final i Trendab Rallycup med Violen-Sprinten i Flen. Knappt fyrtio anmälda men till arrangörens glädje finns alla toppåkarna i cupen med inne på Strängnäs Motorstadion där det hela avgörs.
Av de sex anmälda A förarna 2 WD får vi räkna med att Tobias Söderqvist AMF Årsunda är segeraspirant sedan får vi se vad Lars Davidsson Enköpings MK kan åstadkomma i sin Renault Megane, menar Thord Söderberg hos arrangören.
Tävlingen genomförs i tre omgångar á tre varv och första start är kl: 10.00.

*
I morgon lördag blir det ingen Motorbloggen och som lite kompensation bjuder jag på oktobers krönika i Kristianstad Open.
Trevlig helg.

*

Nyligen hemkommen från en kombinerad semester/födelsedagsfest i Florida kan jag än en gång konstatera att det inte är som många tror, att jordaxeln snurrar kring Sverige. Tvärtom är jag nästan böjd att säga och för de flesta amerikaner är giganter som Stefan Löfven, Gustav Fridolin eller den enligt många största svenska artisten, Håkan Hellström helt okända ”over there”. Nej fortfarande är det ”The big three” ABBA, IKEA och Volvo som är de mest kända blågula namnen åtminstone hos de amerikaner jag träffat.
Eftersom detta är en motorkrönika väljer jag att fokusera på Volvo och hur man i USA ser på det här med service och som fick sin början en lördagsmorgon. Födelsedagsföremålets Volvo XC90 hade utan problem tagit mig och sambon runt mellan stränderna kring Clearwater på västkusten. Men när jag den här dagen vred om nyckeln i det stekheta garaget kom enbart svaga livstecken från startmotorn. Utan att vara utbildad bilmekaniker förstod jag att batteriet var på upphällningen. Bilägaren tillkallades och hon gjorde samma bedömning samtidigt som jag provade att återigen få igång bilen. På absolut sista utandningen startade den. En klen tröst då jag aldrig skulle kunna stanna motorn med så urladdat batteri.
– Du får köra ut på Volvo och byta batteri, förklarade bilägaren som var upptagen med annat den här lördagen.
– Hallå, det är lördag i dag så det lär inte bli så lätt, förklarade svensken i mig.
Bilägaren tittade oförstående på mig.
– Vadå det är öppet som vanligt, det är ju lördag, inte söndag…
Skeptiskt styrde jag Volvon för rehab och tänkte ändå att något batteri skulle jag inte få utbytt, en lördag och utan att i förväg ha bokat tid är i min värld ”mission impossible”.
Hittade Volvo-verkstaden och gick in genom dörren som förklarade ”Service” där en ung tjej mötte mig.
– Hello sweetie, hjälper dig om en minut!
Mycket riktigt, efter en minut var hon färdig och jag förklarade mitt bekymmer som hon genast tog tag i.
– Sätt er ner, ta en kopp kaffe eller en Coca Cola och prova våra nybakade donuts, dom är fantastiska, rådde hon i väntan på att bilen skulle fixas..
Nu tackade vi nej till detta och istället följde vi med ut till bilen där mekaniker Drew snabbt kom med ett nytt batteri och började jobba. Under tiden frågade jag om det var vanligt att en bilverkstad hade öppet om lördagarna?
– Självklart, det är ju lördagar som många har möjlighet att avvara sin bil och då måste vi så klart ha öppet.
Den svenske fågelholken hade inga följdfrågor på denna amerikanska självklarhet utan vi skiftade istället ämne och började prata bilar i allmänhet. Efter en kvart var bilen åter i toppform och jag återvände till tjejen bakom servicedisken för att betala.
Då händer nästa för en svensk ofattbara grej, då tjejen frågar.
– Betalar du kontant eller med kort?
Här hemma är det snart helt omöjligt att använda kontanter då bankerna anger rånrisken vara allt för stor medan det i USA, med trots allt högre kriminalitet inte målas upp samma risker. Något jag förklarade för tjejen som i sin tur undrade hur dom gör som inte har något kort och vad svarar man på detta?
Till sist så har jag genom åren fått en viss erfarenhet av bilverkstäder här hemma, där det nu för tiden hos vissa ger mig delvis samma känsla vid inträde som att klampa in mitt under högmässan i Lunds domkyrka. Med andakt ställer man sig framför disken där den obligatoriska inledningen, ofta innan man ens förklarat ärendet är den opersonliga frågan:
– Registreringsnummer?
Inte en enda gång frågade man efter detta hos Volvo i Tarpon Springs, däremot frågade man där borta både vad jag och bilens ägare hette, betydligt trevligare än ett torrt ”registreringsnummer”…