Värsta rallykurvan, sextio avåkningar så Hitchcock måste vara nöjd!

Blogg

Den här gången hade skräckfilmsmästaren Hitchcock förklätt sig till jultomte när han besökte Asarums MS och Ekratten. Han kom med en tidig julklapp och bjöd på alla specialsträckors moder ”Stengrepen” direkt som första sträcka. Vilken mumma för en rallyåkare, att få inleda tävlingen med det absolut roligaste som finns…
Men nu var det ju som sagt Hitchcock bakom masken och därför hade sträckan förlängts med en knapp kilometer. På den nya biten fanns även den mest djävulska vänsterkurva som någon vägbyggare över huvudtaget kunnat fundera ut.
Hade precis kört om klubbkompis Curt i hans Cooper, livet lekte och ur co-driver Rolands mun flöt noterna på som rinnande vatten.
– K vänster minus över krön, håll inner, rabblade Roland.
Jag körde precis som han sa det vara bara ett problem, vägen försvann snett till vänster bakom Kadetten. Efter en minst sagt skumpig färd genom buskar och småträd, med stora jordfasta stenar under bilen tog det till slut stopp. Kollar ut och ser då flera hundra lätt förvånade åskådare och en liten grupp ”bärgare” som genast börjar lyfta och bära upp Kadetten på vägen igen. Själv sitter jag tyst och tänker, vad hände? Konstaterar också att tävlingen måste vara över, kollar lite framåt vägen om där möjligtvis är något bra ställe så vi kan få undan bilen.

– Fortsatt tävlande är uteslutet så mycket skit vi körde genom och över, det inser jag.
En dryg minut tar det innan vi är uppe på vägen igen, förresten ett jättetack ska ni alla ha som slet på Kadetten för att vi skulle komma i gång igen. Gasar på lite försiktigt och vrider ratten fram och tillbaka, nej det känns inget konstigt, förvånad? Skojar du, trodde minst att alla fyra hjulen slets av…
Når sträckmålet och fortsätter till service när Roland påpekar att han tycker det drar lite.
– Du jag ser ut mellan takstolpen och dörren, verkar inte så bra!
På servicen är det bara att konstatera att högersidan kunde ha varit snyggare, turligt nog är det mest mjukdelar som är skadade. Mirakulöst nog sitter också alla hjulen där de ska och inget vitalt har skadats. Den här gången hade vi han där uppe på vår sida, kul med lite omväxling!
Nu var vi i gott sällskap, ytterligare 59 ekipage gjorde om min och Rolands bravad. Satt och kollade filmen från kurvan på You Tube i går kväll och vidhåller att det inte var snällt att förlänga Stengreppen.
– Snälla, snälla tävlingsledare Åke Månsson låt Stengrepen vara som den alltid varit!
Efter avåkningen är det bara att konstatera att detta inte var någon tempohöjare, resten av tävlingen handlade istället mest om att bara ta sig i mål och säkra tredjeplatsen i PR Tryck Classic Rally Cup. Det lyckades och för detta fick vi fina priser, något sambon som vanligt var mycket imponerad över.
– Mer skit, konstaterade hon iskallt vid hemkomsten.
Om det är lite problem att få ha de ståtliga ”guld och silverpokalerna” framme så är detta inget mot den övertalning som krävs när jag även vill placera en stor träbit i prisskåpet.
– Vad är det?
Förvånat svarar jag.
– Detta, det är en bit av ett träd som vi körde ner och sedan satt inkilat i fronten, ett minne som bara måste få plats på prishyllan.

Fortsatta förhandlingar pågår…

    Mitt tips gick ju sådär, det är egentligen bara Stoffe man kan lita riktig på, han kör som jag tippar. Så här tippade jag och så här blev det
    4WD.
    1. (1.)Stoffe Nilsson Hässleholms MK Subaru
    2. (2.)Åke Jacobsson Emådalens MK Ford
    3. (3.)Cindy Brüggeman Tjust MK Mitsubishi
    4. (B)Ingvar Andersson Hässleholms MK Subaru
    5. (5.).Thomas Gustafsson Wäxjö MS Mitsubishi
    2WD.
    1.(B.)Mattis Olsson Gullabo RC Toyota
    2.(B.)Joachim Kristiansson SMK Hörby Opel
    3.(B.)Thord Johansson SMK Hörby Volvo
    4.(1.)Kjell Fransson Vimmerby MS Volvo
    5.(B.)Jonas Åkesson Karlskrona AK Opel
    Ber Kjell Fransson om ursäkt för att jag inte riktig trodde att du skulle kunna plocka runt jätte-Volvon så snabbt på slingerbultarna. Grattis även till min klubbkompis Fredrik Nilsson som blev tvåa och tog DM-guldet. Ska också alltid hädanefter ha Janne Kristiansson som wild-card, fyra starkt kört.
    I skamvrån hamnar alla i min vinnartrio. Mattis Olsson körde cirka tvåhundra meter på första sträckan innan det bar till skogs och så var tävlingen över. Jocke Kristiansson hittade samma ”Hitchockkurva” som jag och slog av ett styrstag. Todde Johansson kom bara till vägbulorna i Bräkne Hoby innan han parkerade 940:an. Vibrationer i bilen skylde han på, själv tror jag att han fegade ur. Var nog för många tuffa Oplar i startfältet, är min analys!